”Jag drack i stället för att shoppa”

Av: Cecilia Gustavsson

Publicerad:

Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.

Steinar Bragi om hur han lyckades överleva finanskrisen

Inga gränser Steinar Bragis böcker ett huvudbudskap: ”Jag vill beskriva att det inte finns någon tydlig gräns mellan ond och god, vacker och grotesk. Jag gillar inte förenklingar, och inget är bara det ena eller det andra.”  Foto: Nathanael Johansson
Inga gränser Steinar Bragis böcker ett huvudbudskap: ”Jag vill beskriva att det inte finns någon tydlig gräns mellan ond och god, vacker och grotesk. Jag gillar inte förenklingar, och inget är bara det ena eller det andra.” Foto: Nathanael Johansson

Isländske Steinar Bragi slog igenom med den hyllade romanen ”Kvinnor”.

– Jag började med den när jag hade personliga problem. Det var slut på ett förhållande och jag tröstade mig med olika sorters substanser.

Resultatet blev en fruktansvärt spännande berättelse fylld av skräck, kärlekssorg, våld och samhällskritik – en hård spark mot mansdominansen i samhället.

– Jag hade pressat in mig själv i en traditionellt manlig roll, och det isländska samhället gick samma väg: Mot aggressivitet och enbart logik. Det visade sig bland annat i finanskrisen.

Steinar Bragi beskrivs som en i en ny våg av isländska författare, som bryter mot litterära traditioner och influeras av populärkultur.

Jag träffar honom när han är i Stockholm för att prata om sin senaste roman, ”Höglandet”. Den handlar om två par som åker ut på den karga landsbygden och hamnar i rena mardrömmen. I den tidigare romanen ”Kvinnor” flyttar Eva in i en lyxlägenhet, men märker snart att hon är manipulerad och fången. Båda böckerna är väldigt otäcka på sina ställen.

– Jag älskar att skrämma läsarna. Det är roligt att styra dem genom hemska bilder, att ta kontrollen över dem genom böckerna, säger han nöjt.

Driver med hemlandet

Bragi är lugn och eftertänksam, med en lågmäld humor. Han driver gärna med sitt hemland, som han verkar hysa en sorts hatkärlek till. Han har bott utomlands i många år tills han stadgade sig i Reykjavik för två år sedan.

– Islänningar har antingen storhetsvansinne, eller tycker att de är värdelösa. Redan som barn tyckte jag att alla var alldeles för intresserade av materiella ting.

Konsumtionshetsen kritiserar han starkt i sina böcker, som också har finanskrisen som fond. Han beskriver människor som haft miljoner, kastat sig in i ett vilt lyxliv och förlorat allt. Själv klarade han sig undan.

– Jag var väldigt skeptisk mot att handla saker, jag var mer intresserad av att dricka och röka. Så jag räddades av att jag struntade i att köpa prylar. Det var nära att jag tog ett lån för att köpa hus – då skulle jag varit bankrutt i dag. Många förlorade allt de ägde, även de som inte lekte med andras miljoner.

Chockad av statistiken

Nu skriver han på en ny roman. Även den handlar om könsroller – närmare bestämt kvinnlig hämnd. Som research har han studerat statistik över våldtäkter och misshandel mot kvinnor.

– Jag måste erkänna att jag blev helt chockad. Det finns extrema orättvisor i samhället i dag.

Varför gillar du att skriva om kvinnor?

– Från början var det en utmaning att se om jag kunde. Nu blir mina manliga karaktärer ofta passiva, medan kvinnorna är arga, uttrycksfulla, dominanta och utåtagerande. Kanske är det så enkelt att jag influeras av mina föräldrar: Pappa sitter helst hemma och spelar klassisk gitarr medan mamma är väldigt aktiv och utåtriktad.

Själv är han numera sambo, men säger att han fått sitt hjärta krossat många gånger.

– Det hände redan som 10-åring... Jag har haft många tjejer och det blir alltid problem, säger Steinar Bragi och småskrattar. Till och med ett medium sa det till mig: ”Du kommer alltid att ha kärlekstrubbel”.

”Vi islänningar är anarkistiska”

Hur påverkar hemlandet ditt skrivande?

– En fin sak med isländsk kultur är att den är anarkistisk och tillåtande. Det finns få traditioner och man kan göra lite som man vill. Det dåliga är att den är klaustrofobisk, vi är inte så influerade av andra länder.

Har isländska författare i dag något gemensamt?

– Alla vill bo på Grand Hotel i Stockholm och ta mot Nobelpriset, haha! Skämt åsido – vi suddar ut gränserna mellan det som är ”fint” och kommersiellt.

På vilket sätt är du typisk isländsk som person?

– Självkänslan pendlar mellan hög och låg, och jag bryr mig för mycket om vad folk tycker.

Vad är din bild av Sverige?

– Hälsosamt, stabilt, säkert. Nästan som det perfekta samhället. Vi ser på er som en ohälsosam tonåring ser på sina farföräldrar.

Har du nordiska författarfavoriter?

– Nu skäms jag lite, men jag läser knappt några. Jag är mer influerad av amerikansk litteratur.

Publicerad:

Kultur

Prenumerera på Kulturens nyhetsbrev

Aftonbladets kulturredaktion guide till veckans viktigaste kulturhändelser och mest intressanta idédebatt.

ÄMNEN I ARTIKELN