ÅSIKT

”Jag har ändrat mig skrämmande lite”

avUlrika Lidbo

Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.

Trude Marstein ägnar förmiddagarna till eget skrivande

Kritikerhyllad Från början var den ständigt otrogne familjefadern Ove i Trude Marsteins senaste roman mer cynisk och beräknande. ”Sedan gjorde jag honom mer vänlig och omtänksam. Jag vill att man ska förstå honom, men det betyder inte att jag försvarar det han gör.”  Foto: Espen Braata

OSLO. Norska Trude Marsteins kritikerhyllade roman om den stilige och familjekäre men notoriskt otrogne läkaren Ove upprör och engagerar.

– Jag ville skriva så att man förstår honom, inte berätta vad som är rätt eller fel.

”Hem till mig” har fått lysande recensioner. Den är en berättelse om en hänsynslös och självupptagen man med omättlig aptit på erotiska eskapader utanför äktenskapet. Ove Haugli förkroppsligar talesättet ”den som gapar efter mycket mister ofta hela stycket”.

– Ove vill inte välja bort vare sig fru eller älskarinnor, men är inte alls så betydelsefull för kvinnorna som han tror eller hoppas, säger Trude Marstein när vi ses i ett sommarvarmt Oslo.

I Norge har Trude Marstein rönt stora framgångar och lovordats av en samstämmig kritikerkår. Redan som 25-årig debutant belönades hon med Tarjei Vesaas debutantpris, följt av utmärkelser som Kritikerpriset och P O Enquistpriset.

Flera gånger under samtalet återkommer hon till att det hon skriver ska kännas sant.

– I de flesta böcker och filmer går karaktärerna igenom förändringar och det sker en utveckling, men jag är inte intresserad av det. Ett liv ser inte ut så i verkligheten. Jag tycker om stillestånd.

Detaljerna i ett till synes trivialt liv intresserar Trude Marstein. Hon vill åt det ovanliga i vanligheten, säger hon.

Ville skriva på ett nytt sätt

Medan förra boken ”Ingenting att ångra” utspelar sig under en helg, spänner ”Hem till mig” över flera decennier. Läsaren får möta Ove i olika skeden av livet, från nyutexaminerad läkare till pensionsåldern.

– Jag ville prova att skriva om vad som sker med en människa under lång tid, men upptäckte att det inte händer särskilt mycket mer än under en helg.

Hur har du själv förändrats sedan 20-årsåldern?

– Mitt liv har förändrats en del, men själv har jag ändrat mig skrämmande lite. När jag skriver tänker jag att det handlar mer om utvidgning än utveckling, och så tänker jag att det är med mig själv också. Man får förhoppningsvis större insikter och mer erfarenhet, men sällan tillräckligt för att det ska leda till revolutionerande förändringar av den man redan är.

För Trude Marstein handlar inte ”Hem till mig” om otrohet.

– Otroheten fungerar som en igångsättare, något som sätter händelser i rullning. Det finns förstås andra igångsättare, men jag tycker om att använda denna. Otrohet är så vanligt och samtidigt väldigt dramatiskt.

Hur skulle du själv reagera på otrohet?

– Det är omöjligt att säga, och inte heller något jag vill prata om i en intervju. Jag använder i väldigt låg grad hypoteser om hur jag själv skulle ha reagerat som bakgrund för mina romaner. Visserligen behöver jag leva mig in i karaktärernas situationer, men de moraliska frågorna undviker jag helt, säger Trude Marstein.

Skriver tidigt på morgonen

Hon arbetar hemma, ägnar förmiddagarna åt det egna skrivandet och eftermiddagarna åt att översätta.

– Jag går upp vid sex och arbetar minst en timme innan barnen vaknar, då skriver jag som bäst. Och blir en bättre mor resten av dagen, säger hon och ler.

Trude Marstein är höggravid med tredje barnet. Hon har två söner från ett tidigare förhållande, precis som sambon.

– Varannan vecka har vi fyra pojkar i huset, snart fem.

När hon väl är igång med en berättelse kan hon skriva var och när som helst, även med barnen omkring sig.

– Att komma igång är det svåra, då tvingar jag mig att skriva vad som helst tills jag hittar något som intresserar mig, säger hon.

I de perioderna (hon är inne i en nu) känns författaryrket svårt, ibland till och med tråkigt. Ändå tycker hon att hon har ett drömjobb.

– Som liten trodde jag att alla drömde om att bli författare. Det är något jag alltid har haft lust till, och jag gläder mig över att få ägna mig åt det jag vill.

”Många känner sig kränkta i Sverige”

 På vilket sätt är du typiskt norsk som person?

– Jag har nog med mig att man ska ut och arbeta med kroppen så fort det är fint väder, och att vilja se konkret vad jag har uträttat för dagsverke, som att översätta tio sidor text.

Vad är bäst med Norge?

– Med Oslo tycker jag om kombinationen av storstad med naturen direkt in på knuten. Att jag kan cykla och gå på tur och samtidigt bo i en huvudstad.

Och sämst?

– Att det så ofta sätts likhetstecken mellan säljbarhet och kvalitet inom konst och kultur.

 Vad har du för bild av Sverige?

– I Norge uppfattar man Sverige som politiskt korrekt. Ni talar ofta om att man ”känner sig kränkt”. Vi är också på det viset, men svenskar ännu mer.

 Har du någon nordisk favoritförfattare?

– Ja, Dag Solstad från Norge. Jag gillar det kalla, nyktra och distanserade i hans sätt att skriva, som plötsligt bryter ut i en enorm värme, ett patos.

ARTIKELN HANDLAR OM

Böcker