ÅSIKT

Dårskap - med hjälp av EU

Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.
Foto: Susan Nathan.
KULTUR

Det tycks som om Jerusalem inte längre är någon gyllene stad. Omvärlden har valt att blunda för en ytterst problematisk och motbjudande händelseutveckling som dagligen pågår och förstärks inför våra ögon.

Östra Jerusalems arabiska befolkning håller långsamt på att berövas sin egendom och sitt livsuppehälle; detta kommer att leda till utrensning av en befolkning med en lång och rik historia i detta område. De utsätts nu för husrivningar, och nedläggning och förlust av butiker och näringsverksamhet på grund av stenkastande och aggressiva ortodoxa judiska extremister som tar över deras hem, ofta med dubiösa metoder.

Och vilka är dessa dubiösa metoder? Genom en rörelse som går under namnet ELAD-organisationen bedrivs en systematisk politik inriktad på förvärvande av jord och fastigheter. Adi Mintz, en av ledarna för detta projekt, säger att ”målet för vår organisation är att öka närvaron av judar i dessa bostadsområden så mycket som möjligt”.

Som var och en inser hör frågan om jordägande när det gäller Östra Jerusalem till de känsligaste i hela Israel-Palestinakonflikten. Palestinierna hoppas kunna göra Östra Jerusalem till sin framtida huvudstad, och det med rätta. Israel ser Jerusalem som odelbart – denna destruktiva politik och attityd är ett av kännemärkena för den etnokratiska regim som är dagens Israel.

Etnokratier tenderar att omorganisera det geografiska rummet på ett sätt som passar majoritetens syften – detta är vad som sker i Östra Jerusalem. Inför ögonen på oss, och på tusentals turister, etableras nya judiska bosättningar med betydande ekonomiskt stöd från judiska amerikanska filantroper, samtidigt som internt fördrivna flyktingar skapas på daglig basis.

Det hedrar vissa av de mer beslutsamma och bestämda invånarna i Silwan, ett vackert och gammalt bostadsområde, att de tagit upp en tapper strid. Som de själva säger: ”vi har rika erfarenheter av att inte ha någonting”. Ju mer helig en plats anses av judar, desto mer ignorerar kommunledningen den i hopp om att invånarna ska tröttna och flytta därifrån. Men i Silwan tröttnar man inte – man tar hand om soporna, reparerar elkablar och vägar, samlar in donationer från den ekonomiskt redan hårt pressade befolkningen och lämnar in stämningsansökningar till domstolsväsendet.

Och vad tillåter vi judiska israeler under tiden att vår regering gör? Precis just detta. Vårt bostadsministerium ber regeringen att satsa 32 miljoner shekel på att tillhandahålla skydd åt en grupp extremister som mottar statens välsignelse för att driva bort ett annat folk från deras hem, näringsverksamhet och jord. Detta är en sida av de katastrofala obalanserna här i landet, en annan är att cancerpatienter och andra som lider av dödliga sjukdomar tvingas tigga sjukvårdsministeriet om att låta livsviktiga mediciner ingå i de offentliga sjukvårdsförmånerna.

Sådan är graden av dårskap och extremism som det här landet har fallit offer för, och allt detta med USA:s och EU:s hjälp.

Susan Nathan ([email protected])