ÅSIKT

Lång väg till att skaka hand med kungen

”The message” har fortfarande en unik position

Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.
Grandmaster Flash, med keps i mitten, omgiven av The Furious Five.

avJack Hildén

KULTUR

Jag minns fortfarande kraften i att kastas in i The message och miljön där, som börjar med glaskross:

"Broken glass everywhere, people pissing on the stairs, you know they just don’t care, I can’t take the smell, can’t take the noise, got no money to move out, I guess I got no choice."

Det är rytmisk perfektion och en så stark etablering av scenen, att det faktiskt känns som att bli slagen i huvudet med en glasflaska. Det är hip hopens motsvarighet till Like a rolling stone, men även om det är Grandmaster Flash & The Furious Fives stora landmärke så är Joseph Saddler, som nu tilldelas Polarpriset, inte medverkade på den. På något sätt signifikativt för hans förbisedda roll i historien.

Han var inte ens förtjust i det episka anslaget, med ett uttalat politiskt berättande som senare skulle bli standard snarare än undantag. Kanske var det Illmatic med Nas som fick det socialrealistiska perspektivet att verkligen slå igenom på bred front, som långsamt har växt fram till det som i dag ingår i världens största genre.

Men The message sticker fortfarande ut, inte minst för att den inte utgår från ett subjekt, det vill säga ett jag som berättar om sina upplevelser. Istället är låten ett sju minuter långt panorama över staden och dess invånare. Droger, prostitution och tidig död, och en genomgående känsla av att drunkna i ljud, ljus och allt som ingår i det myllrande samhälle som inte har plats för dig, starkast uttryckt i refrängen: Don’t push me, cause I’m close to the edge.

Både ett hot och en sorts desperat vädjan, som framstår som oväntat sårbart i det hårda, tunga beatet.

Att Polarpriset först nu går till hip hop är såklart pinsamt sent. Joseph Saddlers bidrag var att som DJ sätta ihop montage till kommersiella produkter, det vill säga skivor. Men i flera år dessförinnan experimenterade de med samplingar på gatan, innan klivet togs in i studion. Vägen till att skaka hand med kungen har onekligen varit lång.

ARTIKELN HANDLAR OM