ÅSIKT

Mest utflippade tv-serien just nu

3x3 kulturtips: Malin Krutmeijer, Jenny Högström och Claes Wahlin om vad du ska se, läsa och lyssna på

Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.

Synsk bläckfisk och själen i örat

TV-SERIE Resor mellan dimensioner genom ett slags modern dans, själar som växer ur öronen, en synsk bläckfisk – The OA är nog det mest utflippade och egensinniga som går att se just nu. Serien vandrar obekymrat fram och tillbaka över kalkongränsen. Jag kan inte sluta titta. Två säsonger finns på Netflix. (MK)

Stenhårt, roligt, vackert

JAZZ Pärlor för svin tänker kanske kännarna, om att jag som jazznovis gick på konsert med dansk/svensk/brittiska trion Phronesis utan att ha hört talas om dem förut. Men jag blev frälst: det är stenhårt, roligt och vackert. Bandet turnerar en del. I kväll (11 april) spelar de i Kristianstad. Senaste albumet heter We are all. (MK)

Hälsenans återkomst

FILM Jag har sett en del skräckfilm, men en scen från Stephen King-baserade Jurtjyrkogården (1989) har förföljt mig i 30 år. Om jag säger ”hälsenan” så vet 60- och 70-talisterna vad jag snackar om. En schysst remake av filmen går på bio nu, för nya generationer och oss som vill återuppleva traumat. (MK)

Besatta, pulserande kroppar

DANS Att gå på dans med Göteborgs samlade kulturkonsumerande borgerlighet är en upplevelse i sig. I sina bästa stunder och till musik som dånar genom kroppen lyckas Göteborgsoperans danskompani med Life's a show dock få mig att glömma denna alienering. Då blir deras kroppar en abstrakt förlängning av min; viktlösa, besatta, pulserande. (JH)

Ett äventyr som inte tar slut

ESSÄER Bild och dialektik är ett inbjudande urval av Walter Benjamins texter (urval och översättning av Carl-Henning Wijkmark) om konst, människa, varseblivning och revolution och en outsinlig källa till glädje. I platta och polariserade tider är det i stället paradoxerna som håller Benjamin levande. Att läsa honom är ett äventyr som inte tar slut. (JH)

Närhet som gör ont

ROMAN Föga anade jag att poeten Helena Österlund en dag skulle skriva en sådan roman som Min sårbara kropp. Men nu är den här, anspråksfull, jobbig, självutlämnande, och kan inte göras ogjord. Romanen handlar om att komma andra människor nära, i såväl erotisk som känslomässig mening. Hur ont får det göra? (JH)


Språk att njuta av

BOK Zuzu ratas av kyrkoherren Francis Sebald, hon flyr ut i naturen: ”På vägens fuktiga strand låg Zuzus kläder likt avskalade känslor. Hennes vita nakna kropp dök upp och försvann i den silvriga dagen som flygfisk och lämnade mörka fläckar i gräset.” Om Lettgallens historia och förhållande till Ryssland från mitten av 1800-talet och framåt handlar Inga Ābeles imponerande epos Vidjemunken, i en heroisk översättning av Juris Kronbergs (Ariel förlag). Språket är den största njutningen, bilderna faller som förtjusta snöfall. (CW)

Bartoli återvänder tillbaka till Vivaldi

CD För tjugo år sedan slog Cecilia Bartoli operavärlden med häpnad med sin cd med arior från Vivaldis operor. Nu, tjugo år senare och efter att en rad operahus i Europa, Sverige undantaget, har återupptäckt Vivaldis operor, har hon återvänt till den italienske kompositören med en ny cd (Decca). Rösten lika säker, fraseringen än skickligare, och allt under Jean-Christophe Spinosis ledning av Ensemble Matheus. Det är en ren njutning. (CW)

Finbesök på Konserthuset

MUSIK Barockt besök av klass är det på Stockholms konserthus nu på lördag (13 april). Ensemblen Lautten Compagney från Berlin framför under Birgit Schnurpfeils respektive Fredrik Malmbergs ledning musik av Georg Philipp Teleman, och tillsammans med Eric Ericsons kammarkör ges framför allt André Campras Rekviem från 1720-talet. Campras eleganta kompositioner hörs nästan aldrig på dessa breddgrader, så ta chansen. (CW)