ÅSIKT

Klasskamp ®

Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.
KULTUR

Åsa Linderborg och Daniel Suhonen varumärkesskyddar klasskampen® och tar tillbaka den från högern

Foto: ROBIN LORENTZ ALLARD

Aldrig i modern tid har de välbeställda haft så många nyvunna privilegier att försvara, som i går. Borgarnas valseger är frukten av en välorganiserad klasskamp®. Stora skattelättnader, pigavdrag, ökad privategendom, massarbetslöshet som pressar ner lönerna, segregerad utbildning, differentierad a-kassa… det fanns förmåner att strida för.

För några dagar sen konstaterade Dagens Nyheter att klassröstandet fortfarande är starkt i Sverige. Är inte det odemokratiskt? undrade reportern, och avslöjade därmed en gängse liberal fördom: att det bara är LO-kollektivet som försvarar sina ekonomiska och sociala intressen med röstsedeln.

Men klassröstandet – som omfattar alla – är bara ett av flera sätt att driva igenom kollektiva intressen. Klasskampen® tar sig mycket sällan uttryck i strejker och blodspillan – den pulserar i facklig vardag, gråtrista riksdagsdebatter och i ledarkommentarerna. I går stadfästes i fria val den högerrevolution som i ett par decennier successivt förskjutit makt från arbete till kapital: från gemensamt ägande till privat, från folkvalda politiker till marknaden, från kollektiva lösningar till individuella, från dem som har lite till dem som har mycket. Alltihop en medveten klasspolitik uppifrån.

”Historien om alla hittillsvarande samhällen är historien om klasskamp” skrev Karl Marx och Friedrich Engels 1848. ”Varje klasskamp är emellertid en politisk kamp”, fortsätter de. Översatt till vår tid: Ska produktionsöverskottet – som aldrig varit så stort som nu – gå till höjda löner och sociala reformer eller till skattesänkningar och ökade vinster i den privata sektorn? Det var det valet handlade om.

Klassamhället ser annorlunda ut i dag mot när Marx och Engels skrev sitt manifest. Tvärtemot vad de förutspådde, har medelklassen vuxit, även om den har stratifierats. Stora tjänstemannagrupper har proletariserats, samtidigt som det välbeställda mellanskiktet tagit sig en nyckelposition i utformandet av politiken och samhället. Med den generella välfärdspolitiken formulerade arbetarrörelsen ett solidaritetsprojekt som band samman LO-kollektivet med tjänstemannagrupperna. Till ett av borgerlighetens mest strategiska moment hör just att man slagit in en kil mellan dessa grupper. I dag är inga välfärdsreformer möjliga om inte den mest välmående delen av medelklassen tror sig ha eget intresse av dem.

Med andra ord: högern har fattat det där med klasskamp®. Det är dags att även arbetarrörelsen gör det. Saltsjöbadsavtalet från 1938 gäller inte längre, det korporativa samförståndet är definitivt brutet. Om inte socialdemokratin återfår sin sekelgamla insikt att de sociala motsättningarna är grundläggande och kan kanaliseras till en konstruktiv systemkritik – är deras dagar räknade. Det är bara genom att återfinna vänsterpolitiken som man kan föra en offensiv politik.

Klasskampen® är inget vi kan välja bort, den får samhällets hjärta att slå, oavsett vi är medvetna om den eller inte. Den är ofrånkomlig så länge makten och resurserna i ett samhälle inte är jämnt fördelade. I går firande den triumfer. Sverige, som en gång var världens mest jämlika land, har återvalt en statsminister som är ledare av en borgerlighet lika klassmedveten som en gång August Palms skaror. Reinfeldt påstår sig företräda både ”arbetarna” och ”allmänintresset”, och det är kring den paradoxen som valrörelsen borde ha graviterat.

Vilken politik finns det ett språk för? Ord för ord har högern stulit från arbetarrörelsen, ändrat innebörden på och smulat sönder. Klasskamp® är ingen paroll de tänker ta. Förutsättningen för alla högerregeringar är nämligen att låtsas att de bedriver allt annat än klasskamp®, ja att förneka att klassamhället alls finns. Det är ändå ett ord som arbetarrörelsen mentalt måste försvara, måste ta tillbaka som insikt och metod. I dag går vi därför till Patent- och registreringsverket med en ansökan om att varumärkesskydda klasskampen®. Om klasskampen® fortsatt ska vara en angelägenhet enbart för de privilegierade, är vi alla förlorade.

Vänsterns uppgift de kommande fyra åren måste vara att formulera ett alternativ som är meningsskapande för både LO-kollektivet och stora delar av medelklassen. Mot högeralliansen ställer vi en klassallians – som förstår att kön och etnicitet inte är några ”särintressen” utan en del av förtryckarstrukturen – som ger liv åt drömmen om socialism och rättvisa.

Klasskamp® är, som Marx och Engels framhöll, alla tiders melodi. Borgarna har ensamma fått vrålskråla sina sånger alldeles för länge. Det är dags att fylla lungorna.

Åsa Linderborg

Daniel Suhonen