ÅSIKT

Hon visade var äventyret fanns

En klassisk film väcker minnen

avPetter Larsson

Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.
Foto: Ataril
Dungeons & Dragons Heroes, 2003.

Han hette Feitom och var tjuv, slogs med dolk och hade mjuka skinnstövlar som var bra att smyga med. Han var min första rollspelskaraktär. Ja, vi sa karaktär, anglicismerna och den rena språkblandningen var legio: Jag stabbar honom med mitt broadsword.

På min 13-årsdag, i juni 1981, fick jag Dungeons & Dragons basic set av Monika, en sex år äldre före detta elev till min mamma. Porten till äventyret hade öppnats. Tusentals timmar av drakdödande, tempelplundringar, magistudier och runpräster väntade.

Det var inte den enda dörr till andra världar Monika knuffade upp. Hon var den enda jag kände som pluggade på journalisthögskolan, och sedan på universitetet, fenomen jag bara hade mycket vaga uppfattningar om, men som måste vara både spännande och möjliga, eftersom hon utforskade dem.

Tillsammans med moster Pia, som gav mig för svåra böcker (Thoreau till en tioåring!) och jobbade på Folkets Bio, banade hon vägen mot en tillvaro av litteratur, studier, skrivande och samhällsengagemang, som annars hade varit långt ifrån självklar.

Jag blev som bekant journalist, och det är nu alltför länge sedan jag senast rullade tärning i rustning.

Monika blev medieforskare, och tydligen en hejare på World of warcraft.

Och Feitom?

Han levde en timme, innan han förtärdes av en gelatinous cube i en mörk grottgång en sommar för 37 år sedan.

ARTIKELN HANDLAR OM