ÅSIKT

Här finns ett problem

KULTUR

JOYCE CAROL OATES kommenterar debatten om "Regissören"

■ ■Debatten om Alexander Ahndorils Regissören, en roman med Ingmar Bergman i huvudrollen, går vidare - och regissören och författaren Stig Björkman blev nyfiken på vad Joyce Carol Oates anser om rätten att använda andra människor i romaner. Hon har ju själv gjort världssuccé med Blonde (2000), romanen om Marilyn Monroe.

Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.

■ ■Oates och Björkman brukar brevväxla och samtala, vilket resulterat i boken Joyce Carol Oates. Samtal med Stig Björkman som utkom i en utökad pocketupplaga i våras.

■ ■Nu skrev Björkman till henne och ställde frågan: "Är det möjligt, eller lämpligt, att göra fiktion av människors liv medan de fortfarande lever?"

■ ■Här är svaret från Joyce Carol Oates:

Foto: Joyce Carol Oates.

Det är svårt att ge ett enkelt och kortfattat svar på din provokativa fråga, men jag skulle kunna uttrycka mig så här:

Otvivelaktigt och oundvikligen finns här ett tvetydigt etiskt problem. Om en skapande konstnär skriver och gör film där han eller hon utforskar sitt eget liv i en fiktionsberättelse eller i en självbiografi är det tvivelaktigt om konstnären kan förvänta sig ett absolut hänsynstagande av privatlivets helgd från andra som kan vilja lägga beslag på samma material.

I USA är det inte lagligt sett möjligt för en "offentlig person" - en skådespelare, politiker eller högt uppsatt affärsman - att beskära andra skribenters skildringar av den egna personen. (Och politiker måste ju av helt uppenbara skäl vara åtkomliga för kritik från pressen.)

Eftersom jag inte har läst den omdebatterade romanen Regissören, kan jag bara framlägga en åsikt rent teoretiskt. Om det klart och tydligt är utsagt att boken är en "roman", måste den intelligente läsaren förstå att den inte är avsedd att vara ett historiskt dokument. I en författarkommentar till min roman Blonde skrev jag att boken är "ett radikalt koncentrerat ´liv´ i skönlitterär form" för att göra det klart att romanen inte var avsedd att vara en sannskildring. Det var min förhoppning att mitt porträtt av Norma Jean Baker skulle kunna tydliggöra och fördjupa den något grunda bild av "Marilyn Monroe" som flertalet i den stora publiken hade av henne. Men jag har ingen som helst aning om vilka intentioner författaren till Regissören har haft med sitt verk: att förstärka, fördjupa, förlöjliga, exploatera eller helt enkelt utforska? Avsikterna kan ha varit många, och kanske inte genomgående nobla, men i uttrycksfrihetens och pressfrihetens intresse är inte censur något attraktivt alternativ.

Trots detta är det rätt naturligt att de båda huvudpersonerna, Ingmar Bergman och hans före detta hustru, har reagerat med upprördhet. Det skulle inte vara förvånande om de eller någon av dem skulle vilja stämma författaren och hans förläggare. Jag känner inte till svenska lagar rörande "privatlivets helgd", "ärekränkning" och liknande, men eftersom Sverige är känt för sin liberalism så skulle detta kanske kunna bli ett intressant testfall. Vissa etiska spörsmål kan bara avgöras i domstol, eftersom samhället hela tiden förändras och utvecklas. Jag hyser tillit till det juridiska systemet och till domares och nämndemäns förmåga att undersöka och råda över frågor av denna komplexa natur.

Läs också:

Tidigare inlägg i debatten

Joyce Carol Oates