ÅSIKT

Sagolik fe-buffé

Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.
KULTUR

”Törnrosa” en uppvisning med fullt pådrag och teknisk briljans

Daria Ivanova och Kungliga baletten.

Det är som om Kungliga balettens nya chef Johannes Öhman under denna sin första helt egna säsong velat bre ut armarna och säga: Titta, allt detta kan vi vara!

Efter succén med Mozarts dovt suggestiva c-mollmässa av den moderne koreografen Stijn Celis är det nu sago­balett av verkligt klassiskt snitt. De uppklädda barnens afton – de sitter förbluffande stilla under den tre timmar långa färden mot prinsens och prinsessans ljuva omfamning.

Márcia Haydées tolkning av Marius Petipas balett till Pjotr Tjajkovskijs musik är en orgie i sturska prinsar, ljuva feer, än ljuvare prinsessor och svartaste ondska – kryddat med folksagans alla välkända väsen. Hon skapade baletten med sin danspartner Richard Cragun i åtanke för rollen som den svarta fe – Carabosse – som i pur avundsjuka lägger en förtrollning över prinsessan Aurora. Det var det kraftfulla hos en manlig dansare hon ville åt.

I Stockholm är det omväxlande en manlig och en kvinnlig dansare som gör rollen. Och det är Marie Lindqvists explosiva fe – kolsvart, vädjande, ondsint och frustrerad om vartannat – som kryddar denna ask pastellfärgade macaroner med det bett som krävs för att lyfta den ur jolmigheten. Daria Ivanova som hennes motkraft Lila fen blir blek i hennes skugga.

Gästande Friedmann Vogel som prinsen briljerar i kraftfull elegans med en glimt i utstrålningen, Nadja Sellerups Aurora tar sig under föreställningens gång ur en inledande stelhet och bubblar fram som en flickig och sprudlande prinsessa. Pablo Nunez har i kostym och scenografi gått hela vägen till drömmarnas land och skapat en sagovärld med lika delar Disney och rokoko.

Och godtar man grundpremisserna, att detta är uppvisningsdans med fullt pådrag, teknisk briljans och suggestiv elegans utan vilja att utmana någon liten del av den konservativare delen av Stockholmsoperans publik, så är det i stora delar en gnistrande kakbuffé att njuta av. Vissa kakor, som Adilijiang Abudurehemans fullständigt lysande Fågel Blå i den storslagna sista aktens bröllopsfest, gör de segdragna transportsträckor som denna kväll också bjuder på, möjliga att ta sig igenom.

ARTIKELN HANDLAR OM

Dans