ÅSIKT

Men om man inte vill bli räddad?

Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.
KULTUR

■ ■Slaget om Centralasien tar ny fart. Ryssarna bränner sig fram i norra Kaukasus medan USA tar fatt i Iraks nycklar och klättrar upp genom bergspassen i Afghanistan.

Herdarna vänder sina blickar mot skyn. Vi har kommit för att rädda er, ropar man i högtalare från helikoptrarna.

I våras jämnades Falluja med marken. Så räddades staden åt civilisationen genom att man eliminerade 65 moskéer, 8 400 affärer, tre sjukhus, 59 barnstugor och skolor samt hela avloppssystemet.

Just nu pågår utplånandet av nästa stad, Tal Afar, och här hemma är borden redan dukade för en segerfest där Expressens P M Nilsson och Per Ahlmark ska tala om den vite mannens börda.

I Tal Afar hindrar prickskyttar på taken hedningarna från att ta hand om skadade på gatorna och med splitterbomber fullföljs det kristna korståget.

Det är The great game en gång till. Den brittiske journalisten Peter Hopkirk skrev boken för snart tjugo år sen och berättar om hur stormakterna Ryssland och England under tvåhundra år tävlade om att befästa sina positioner i Centralasien. Den gången gällde det ryssarnas försök att få inflytande över fjärran oaser längs Sidenvägen för att vinna de strategiska portarna till Indien, juvelen i det brittiska imperiets krona.

nnPå herrklubbarna i London utkämpades krigen över konjak och cigarrer medan St Petersburgs tidningar fylldes av lyckönskningar över tsarens framgångar.

Vi har kommit för att rädda barbarerna från sig själva, löd budskapet.

1838 beslutade sig britterna för att lägga beslag på Kabul. Afghanistans kung, Dost Mohammed, sades vara en fara för freden. Så tågade man iväg med 15 000 soldater och 30 000 bärare. En officer hade sextio kameler för att frakta hans personliga tillhörigheter och vid ett regemente behövdes det två kameler för att bära officerarnas cigarrer.

Tre år senare hade alla utom en dödats.

Ryssarna marscherade för sin del mot Khiva, Buchara, Samarkand, Khokand, Merv och det turkmenska fästet Geok-Tepe där general Skobolev lät döda alla invånarna.

Den ryske utrikesministern, prins Gorchakov, förklarade att det är varje civiliserad stats plikt att rädda de folk som lider under barbari och plågas av vilda och laglösa stammar utan social ordning.

Historien hämtar aldrig andan. Den är andlös. Nu pågår utplånandet av Tal Afar. När alla nationer och folk är räddade så återstår bara en blå liten rök i universum av det som en gång var jorden.

Doktor Gormander