ÅSIKT

Ekeroth – ett eko av Erdogan

Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.
KULTUR

Bitte Hammargren om Erdogans faktiska demokratifientlighet och de Sverigedemokratiska drömmarna

Foto: J IVARSSON, AP
Ekeroth, SD, och Erdogan, AKP.

Sverigedemokraternas rättspolitiske talesperson Kent Ekeroth beskrev i sitt Trelleborgstal partiets anhängare som en spjutspets i en motståndsrörelse som ska ”ta tillbaka” Sverige. Kort därefter sattes nya flyktingboenden i brand och ett rasistiskt terrordåd begicks i Trollhättan.

Kent Ekeroths tvillingbror, SD:s lundapolitiker Ted Ekeroth, twittrade för en tid sedan: ”Dagens polischefer ska bort när vi tar makten. Varenda en ska väck och ersättas med riktiga poliser.”

Det låter nästan som en arbetsbeskrivning av hur det gick till när turkiska AKP rensade ut misshagliga polischefer, domare och åklagare sedan dessa tagit fram graverande korruptionsanklagelser mot president Erdogan och hans närmaste krets.

I höstens turkiska valrörelse har det kurdvänliga HDP:s kontor attackerats av huliganer. Det har begåtts två blodiga terrordåd, först mot vänsteraktivister och sedan mot en fredsdemonstration i Ankara kort före valet den 1 november. Terrordåden tros ha begåtts av jihadister i IS, men de ledde till att oppositionspartierna avblåste sina stora torgmöten, eftersom de inte kände sig skyddade av staten.

Statens krig mot den förbjudna PKK-gerillan och terrordåden mot politiska möten skapade otrygghet hos väljarna. Det tjänade AKP som vann drygt 49 procent och fick tillbaka sin majoritet i parlamentet.

Efter valet är AKP åter ohotat i parlamentet. President Erdogan, själv direktvald förra året, har format en republik där medier, rättsväsende och storföretag hukar sig under den verkställande makten. Statstelevisionen och nästan alla andra tv-bolag är lojala med AKP. Den turkisk-islamiska Fethullah Gülen-rörelsen, tidigare allierad till AKP, är terroristförklarad sedan Gülen-anknutna åklagare lagt fram korruptionsanklagelser.

Om det inte räcker med statliga ingripanden för att tysta kritiska medier kan gatans parlament agera. Ledaren för AKP:s ungdomsrörelse, dåvarande parlamentarikern Abdürrahman Boynukalın, anförde några veckor före valet ett par hundra arga män som med stenar och påkar försökte bryta sig in på den stora mainstreamtidningen Hürriyet, medan polisen såg på.

Boynukalın, som inte blivit lagförd, poserade strax före valet sida vid sida med premiärminister ­Davutoglu.

Inne på Hürriyets redaktion mötte jag skrämda journalister som inte vet vad som väntar dem nästa gång mobben går till attack.

Det fick mig osökt att tänka på vad SD skulle vilja göra mot kritiska medier om de själva kunde ”ta makten”.

Bitte Hammargren

Frilansjournalist och författare

ARTIKELN HANDLAR OM