I år är det lättare att ta vara på fastan i advent

Att avstå och ställa in är något vi gör för andra – vi är varandras hopp

Av: Sofia Lilly Jönsson

Publicerad:

Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.

Ljus i mörkret: i dag är det första advent – en tid för fasta och botgörelse.
Foto: BÖRJE THURESSON
Ljus i mörkret: i dag är det första advent – en tid för fasta och botgörelse.

”Det är aldrig för tidigt för jul”, meddelar reklamfilmen. En ensam kvinna tänder ljus och öppnar lyxiga klappar till sig själv. Hon unnar sig, och varför skulle hon inte det?

Julen är en så trovärdig högtid, påtaglig och mänsklig. Även den som inte tror på Jesu uppståndelse brukar tro på hans födelse. Att Frälsaren själv blir undanskuffad under julen är förstås ingen ny spaning. På senare år tror jag ändå vi kan tala om en ny trend: advent har blivit jul. Det finns adventskalendrar med parfym, kaffe, te, choklad förstås, bubbelskum, lego, whiskey, sexleksaker, gröt, you name it. Advent är ingen nedräkning längre.


Historien om adventskalendern börjar i 1880-talets Tyskland med en mamma som bakar tjugofyra kakor till sin lille son när han frågar om det är julafton än. Sonen blev pappersfabrikör och tillverkade den första adventskalendern runt 1920. Till Sverige kom bruket 1932 med en kampanj för scouterna. Hundra år senare är adventskalendern julklapp, också till vuxna.

Det är egentligen märkligt att just advent blir en fest. I kyrkoåret är advent en fastetid när man avstår från även det vanliga. Traditionellt har man ätit fisk och enkel mat, idkat förberedelse och botgörelse. Fastan går inte ut på att späka sig eller utsätta sig för risker. Men man ska hitta något i öknen. ”Adventstiden vill ge oss tid att stillna och fyllas av förväntan”, skriver teologen Peter Halldorf i boken Heligt år.


Det där är ju bara för kristna, kan man invända. Bubbelbad i december låter onekligen mer livsbejakande än botgörelse, men kasta inte ut barnet med badvattnet.

Insikten denna grå vinter när coronasäkrat umgänge utomhus känns lika lockande som promenader i Ruhrområdet, är att den situation vi befinner oss i redan är en fasta. Ställ in, boka av, skjut upp, sa statsministern. Dags för uppoffringar, twittrade Göran Greider: ”Avstå från makten att begära / och bejaka tvånget att avstå”.

Vi upplever tomheten i ett system som kan stänga Folkets hus men inte djurfabrikerna där virusen utvecklas. Vi får fika i köpcentrum men inte bjuda grannen på en kopp kaffe. Butikerna är den enda plats där vi får mötas. Konsumenter är det enda vi får vara.


Jag tror att just då behövs advent. Profeten Jesaja levde på 700-talet f Kr. Kyrkorna läser honom i advent. I en blixtbelysning visar Jesaja hur det hänger ihop: ”Om du gör slut på allt förtryck hos dig, hot och hån och förtal, om du räcker ditt bröd åt den hungrige och mättar den som lider nöd, då skall ljus bryta fram för dig i mörkret, din natt bli strålande dag”.

Jesajas advent går utanför det egna och den närmaste familjen. Ett större kretslopp där fastan är något vi gör för andra – så att vi kan ta oss ur mörkret. Därför talar Jesaja särskilt till oss i år som fastar från allt som är gratis. Vi behöver fatta att vi inte bara är offer för omständigheterna, utan också varandras hopp. Utan det är allt som blir kvar kommersen och oxveckorna.

Vad du behöver avstå/befrias från vet du själv, det här är inte medeltiden. Men unna dig fastan. Det är faktiskt för tidigt för jul.

Publicerad:

Kultur

Prenumerera på Kulturens nyhetsbrev

Aftonbladets kulturredaktion guide till veckans viktigaste kulturhändelser och mest intressanta idédebatt.