Gunnar Hökmarks egen Fidel Castro

Ungliberalen Viktor Orbán bekämpade diktaturen – nu har han gjort sig till envåldshärskare

Av: Martin Aagård

Publicerad:
Uppdaterad:

Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.

Viktor Orbán 1989, nybliven ledare för ungdomsrörelsen Fidesz, som hade en övre åldersgräns på 35 år.
Foto: Istvan Csaba Toth / TT NYHETSBYRÅN
Viktor Orbán 1989, nybliven ledare för ungdomsrörelsen Fidesz, som hade en övre åldersgräns på 35 år.

Kolla på honom.

Långhårig, orakad, frihetstörstande.

Hela sin uppväxt har han drivits av ett glödande hat mot diktaturen. Mot kommunismen. Han är en studentrebell, ett ”politiskt underbarn” och ledare för ”ungdomspartiet Fidesz” som det kallas när det först omnämns i svenska medier.

Han var en sån som alla tror och hoppas på när diktaturer störtas i gruset – en representant för den unga generationen som genomskådat det korrupta systemet och kräver sin omedelbara frihet. De som står på Tahrirtorget, Majdan, i Irak eller marscherar i Greta Thunbergs led.

Och se på honom nu. 

I slutet på mars firade Viktor Orbán att det gått 30 år sedan det första demokratiska valet i Ungern genom att skjuta upp alla demokratiska val, suspendera parlamentet och ge sig själv oinskränkt makt. Han som själv satt med vid rundabordssamtalen som avslutade kommunistpartiets regim, 1989.

I ett enda slag har han nu knäckt Ungerns kvarvarande demokratiska institutioner. 

Allt som krävdes var ett litet virus. 



Det är en stor ironi att de gamla antikommunister som en gång i tiden krävde att Europas gränser skulle öppnas nu håller på att stänga dem igen. 

De nya ungerska Coronalagarna har orsakat ramaskri och fått många bedömare att utnämna Ungern till EU:s första diktatur. Orbáns försvarare hävdar att de bara genomfört samma regleringar som Polen och Frankrike och visst har de en poäng. Skillnaderna i frihetsinkränkningarna är inte jättestora. Men Orbán går längre i att involvera rättsväsendet i virusbekämpningen.

Ungern inför nu femåriga fängelsestraff för spridande av ”desinformation” som kan leda till ”social oro” och försvåra virusbekämpningen. Med andra ord är det förbjudet att kritisera regeringens krishantering.

Han har satt munskydd på media.

Men framförallt saknar Ungern nu en bortre tidsgräns för undantagstillståndet. Frankrike omprövar sina restriktioner varannan månad. England var sjätte. 

Och Orbán har i åratal drivit en politik som försvagat alla andra institutioner som garanterar kritiska röster i samhället. Nyheter i Public service förhandsgranskas, domstolarna har politiseras och kulturkriget har vunnits genom att tillsätta lojala chefer på institutionerna. 

Hans gedigna förarbete har burit frukt. Oppositionen bjöd ett visst motstånd mot de nya lagarna, men i slutändan var det meningslöst. 



Det är en stor ironi att de gamla antikommunister som en gång i tiden krävde att Europas gränser skulle öppnas nu håller på att stänga dem igen. 

Polska Lag och Rättvisa växte upp i samma mylla som Orbán. Jarosław Kaczyński var redaktör för den antikommunistiska oppositionsrörelsen Solidaritets tidning och precis som Solidaritet organiserade Fidesz oberoende fackföreningar.

Då kramades de ihjäl av västerländska liberaler. Folkpartiledaren Bengt Westerberg slöt tidigt upp vid Viktor Orbáns sida för att protestera mot Sovjetunionens agerande i Baltikum.

Det var inte så konstigt. Orbán lät i stort sett som Fredrik Malm, Gunnar Hökmark eller någon annan svensk högerman som vigt sitt liv åt att bekämpa socialismen.

Men Viktor Orbán skulle bli Gunnar Hökmarks egen Fidel Castro – en sexig frihetshjälte som i slutändan förvandlade sig till envåldshärskare. 

Men till skillnad från Castro tog det väldigt lång tid för västeuropas högerpolitiker att begripa vad som hände. Viktor Orbáns parti sitter fortfarande i samma konservativa grupp som Kristdemokraterna och Moderaterna i Europaparlamentet – EPP. För tio år sedan duckade Hökmark och Carl Bildt frågan om Ungerns drakoniska medielagar. För mindre än två år sedan ansåg inte Hökmark att Fidesz borde uteslutas, trots att Orbán använde sig av antisemitisk retorik. Hökmarks kolleger trodde att Orbán snart skulle ”dämpa” sig. 

Det var bara nyligen som Moderaterna började kräva att Fidesz ska lämna EPP.

Det var (här skulle man kunna använda en svordom) på tiden.



Trots att den socialistiska enpartistaten är död och begraven sedan länge försöker Orbán fortfarande spela på den gamla antikommunism som en gång förenade världens alla högerrörelser. ”Det finns inga liberaler, bara kommunister med universitetsexamen”, sa han under sitt tal till nationen nyligen (en auktoriär tradition som Löfven borde undvika, den rimmar illa med svensk demokrati).

Det har varit svårt att missförstå hans ambitioner. Tendensen har varit tydlig hela tiden. 

Det är därför det är viktigt att märka ord, att tjafsa om friheten för media och att brunsmeta alla politiker med auktoritära, antidemokratiska tendenser. Även om ingen bryr sig spelar det roll att man protesterar mot de allra minsta inskränkningarna av vår frihet.

Bara så ser vi till att antidemokrater som Orbán eller hans svenska motsvarigheter inte släpps in i värmen. 

För när det väl börjar blåsa vill vi inte ha dem vid rodret.

De behöver inte mer än ett litet virus. 

Foto: Virginia Mayo / TT NYHETSBYRÅN
Viktor Orbán i Bryssel i februari 2020.
Publicerad: