ÅSIKT

Öppna avgrunder i kylslaget Sverige

Fotograf provar livet som hemlös i ny dokumentär

Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.
Foto: SVT
Tittaren får följa bland annat Pim och Daniel i SVT:s nya dokumentärserie.
KULTUR

Turist i tillvaron-perspektivet är omöjligt att förbise, när fotografen Christoffer Hjalmarsson ­testar livet som hemlös i SVT:s serie 36 dagar på gatan. Idén är hämtad från den norska Petter uteligger, och konceptet är alltså att klara sig på gatan utan pengar, mobil och i princip allt annat.

Inledningen består också av ett ganska provocerande hjälteporträtt – Christoffer tar farväl av sin tårögda flickvän. Det påminner ­lite om hur Nils Bergman tornade upp och ställde sig i vägen för ­berättelsen i dokumentären om Arbogakvinnan Johanna Möller

Men den kritiken känns också för given. Det är tv vi ser och den ska innehålla en viss dramaturgi och i övrigt fokuserar både Hjalmarsson och skildringen solidariskt på dem som lever hela sina liv på gatan. Det är givetvis bättre att någon utför detta experiment än att inte göra det, så pekpinnarna är ganska irrelevanta.

Många scener gör fysiskt ont att se. Inte de där Hjalmarsson sover på Centralen eller yrvaket konstaterar att det här är ”så sjukt”, utan scenerna som följer de tärda människor som är fast i en avgrundsdjup loop. 

Greppet är enkelt, det har gjorts massor av gånger, men inte mindre effektivt för det. Det handlar om att synliggöra och ge bakgrund till dem som man lätt tenderar att förtränga. De som lever ”utanför samhället”, en farlig trop som används även här – de är ju så mitt i samhället man kan vara.

Men en handkamera filmar Christoffer till exempel paret Bim och Daniel, som varje dag ställer sig på tunnelbanan. Artigt och välformulerat ber de om pengar inför obekväma resenärer, för att samla ihop till sina heroindoser. Bim lider av social fobi och vågar inte tigga innan hon fått en fix. Daniel hade tidigare hävdat, när han i stället för att tigga ägnade sig åt andra ljusskygga aktiviteter, att han aldrig skulle sjunka så lågt som att be främlingar. Nu står han där, och önskar alla en fantastisk kväll. 

Även Christoffer sätter den gränsen: ”Det gör jag bara inte”, säger han om tiggandet. Men serien ­visar just att: Jo, det skulle du ­göra, till slut. Det går att falla hur långt som helst utan att det svenska skyddsnätet fångar upp dig. Bim och Daniel är två av ­ungefär 6 000 svenskar som ­bedöms vara i akut behov av sovplats.

Den mardrömslika utsattheten finns inte bara i Syrien, utan även vid Åhléns på Drottninggatan. Känslan är att den diskuteras ­intensivt just nu. Att de panikslagna ropen på ”fler poliser” också varvas med en önskan om fler ­socionomer och mer förebyggande arbete. Socialarbetare arbetar ofta med omöjliga förutsättningar medan den sociala sektorn monteras ner. SVT ligger bakom några viktiga aktuella granskningar av just det ämnet, exempelvis Uppdrag gransknings Vem kan rädda Sanne?

ARTIKELN HANDLAR OM