Snälla DN, hjälp mig att förstå
Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.
Åsa Linderborg: Lena Andersson framstår som oraklet i Delfi
Jag förstår mig inte på Dagens Nyheter.
DN ska "med skärpa hävda det öppna samhällets grundläggande värden, upplyst förnuft, humanism och tolerans". Trots denna stolta portal fördömer Hanne Kjöller Jönköping, som med en fredlig sittprotest tvingade Svenskarnas parti att gå en annan väg genom stan. Det var, menar hon, demonstrationsrätten som antinazisterna demonstrerade mot, inte nazismen.
Man kan kalla den här sortens liberala pekpinneri mot den antirasistiska folkrörelsen för att kjöllra (= att peka mot stjärnorna men stirra sig blind på fingret).
Kjöllrar gör även Östersunds-Posten (C), som i en ledare skriver att "drevet" mot SD gått så långt att "demokratin är hotad". Att det skulle finnas fascister i Europa är ren vänsterpropaganda, menar ÖP vidare.
Det börjar lukta 30-tal om den tidningen.
I söndags var det Lena Anderssons tur att spä på DN-läsarens förvirring genom en kolumn på ledarsidan. Lena Andersson börjar få samma ställning som oraklet i Delfi. Hon talar i gåtor medan alla nickar instämmande: "Åh va bra hon är, jag fattar ingenting!"
Rebusen den här gången handlade om romer, så mycket var klart, men vem som var subjekt och vem som var objekt var omöjligt att förstå. Om jag ska våga mig på nån slutsats tror jag att Andersson menar, att vi som tycker att romerna förtjänar allsidig kost och vindtäta hus är att jämföra med 30-talets skallmätare. Men jag kan ha missuppfattat allt.
Även Jonas Thente är svår att begripa sig på.
Först skriver han en artikel i DN Kultur om att det är vänsterns fel att ingen längre pratar klass och att det är därför som arbetarklassen sysslar med näthat.
Efter en storm av kritik bloggar han att textens syfte var att locka fram varje självgod korkskalles ytligt kända moraliserande. (Ointelligent, det är så Thente brukar betrakta sin omgivning).
Artikeln var alltså en provokation, inget annat. Den sortens ironiska övningar som Thente sysslat med i 25 års tid; att påstå en massa saker som man sen inte står för.
Sen skriver Thente en text till, i tidningen. Där vidhåller han att det är den mediala ”knapadelns” eget fel att den blir näthatad. Och att det är vänsterns fel att ingen längre pratar klass.
Frågande undrar man nu om den texten också är en provokation eller nåt vi ska ta på allvar? I så fall: Vilket ansvar känner Thente själv för att vi ska prata klass? Det finns en stor talplats i den frågan, det har han rätt i, så hur ska just han fylla utrymmet?
Förmodligen känner han inget ansvar alls, ety han är DN-liberal. Eller bara fast anställd ironiker. Som sån är man blott oberoende observatör med domsrätt.
Imorgon kommer DN igen. Räkna med ny tankeoreda.
