ÅSIKT

Det duger inte, poliser

Dödsskjutningen av den 20-årige mannen är ett underkännande

Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.
KULTUR

Hur man än vänder och vrider på det så borde dödsskjutningen av den 20-årige man med Downs syndrom väcka befogad avgrundsvrede. Poliserna som deltog i skjutningen jobbar på som vanligt, rapporterar SvD. Ingen är misstänkt för brott, och de får inte heller hjälp att bearbeta det som rimligtvis borde vara ett trauma.

Polisen har på sin höjd erkänt att händelsen är sorglig och kan inte säga mer tills vidare. Vilket lämnar oss till att försöka pussla ihop händelsen själva.

Och där kan jag inte se något sätt där flera avlossade skott mot en person som enligt mamman var som "en treåring" och bar ett leksaksvapen är motiverat.

Polisen har auktoritet att använda våld, och skottlossning ska användas med yttersta försiktighet. Att det fanns en eventuellt annan kriminell person på platsen, att en brottsling på rent adrenalin kan ta ganska många steg med en kula i benet, inget av detta får händelsen under torsdagsnatten att framstå som rimlig. Det finns en maktobalans så totalomfattande. Det måste gå att kräva mer.

Under tiden tillåts nazister sätta skräck i samhället som de vill. Det handlar inte om demonstationstillstånd eller yttrandefrihet, utan om våld och hot. Kvinnor kan inte göra annat än att hoppas på det bästa under en utekväll - ofta står de rättslösa vid en våldtäkt. Och de som redan lever i en våldsam relation får minimalt med stöd och förståelse för vad det förtryckande våldet tar sig för uttryck.

"Fler poliser" har varit ett återkommande vallöfte. Bättre poliser skulle kunna vara ett annat.