ÅSIKT

Hellre vara någon annan

Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.
KULTUR

■ ■Jag är jag för att min lilla hund känner igen mig. Jag är jag för att mitt lilla jobb, min lilla släkt, min lilla värld känner igen mig. Det gäller att vara sig lik. Det gäller att leva längs en rät linje. Det gäller att vara, låta, se ut som sig själv.

Men om man inte vill. Om man, hon, du, jag, vi alla, går omkring och är avundsjuk på andra. Tänker att de verkar ha trevligare, bättre kön, sexualiteter, yrken, karaktärer och frisyrer. I stället för identitet, förvirring.

Magdalena Dziurlikowskas utställning Tusen gånger hellre på Konstfack visar tusen färgglada kort på kvinnor som konstnären skulle kunna tänka sig att se ut som. Jag förstår henne. De ser väldigt sköna ut allihop, på sina olika sätt, i sina olika åldrar och kläder, de här kvinnorna från Sverige, Japan, Indien med mera. Nästan alla leende, med öppna, coola ansikten, som om de inte alls är rädda.

Jag vill också. Det är det jag går runt på utställningen och tänker på. Så ytligt. Som förälskelse eller eskapism kan vara.

Men inte hundar.