Svara på frågorna!

Publicerad:
Uppdaterad:

Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.

Aftonbladets chefredaktör Jan Helin kräver att bröderna Lundin tar debatten

Ian Lundin, en av bröderna som styr Lundin Petrolium, under ett seminarium om rikedom i mars. Foto: Jerker Ivarsson

Dagens Nyheters debattsida publicerade i söndags en artikel som gick i polemik mot Aftonbladets granskning av Lundin Petroleum. Avsändarna var Ian och Lukas Lundin, bröderna som i dag leder råvaruimperiet.

Trots 8 000 tecken på en helsida gavs inte många svar på de frågor Aftonbladets artikelserie reste.

DN Debatt vill inte ge Aftonbladets chefredaktör, Jan Helin, utrymme att svara. Utom i en kortare text på dn.se - som har tämligen liten läsekrets.

Därför publicerar Aftonbladet Kultur i dag det svaret på bröderna Lundins artikel.
 

De tillfångatagna svenska journalisterna Johan Persson och Martin Schibbye.

Det är välkommet att bröderna Ian och Lukas Lundin för första gången visar vilja att diskutera sin verksamhet offentligt.

Att de i sin mångordiga artikel inget har att säga i sak tyder på dålig medierådgivning. Istället för att bemöta uppgifter och påståenden skriver de svepande att Aftonbladets granskning förvisso är korrekt i centrala delar, men har en onödigt ”hård ton”. Lundingruppen bedriver en verksamhet som står misstänkt för folkrättsbrott och samröre med en blodsbesudlad diktatur. Lundin Petroleum utreds nu av kammaråklagare Magnus Elfving vid internationella åklagarkammaren. Bortsett från den oavsiktliga komiken i att då ondgöra sig över hård ton, ger inlägget intryck av en ledning avskuren från besvärande verklighet.

Aftonbladets team på plats i Sydsudan kunde publicera vittnesmål från människor som drabbats av Lundin Petroleums framfart. Bara personer som ständigt rör sig på molnfri höjd kan i en så lång text undgå att bemöta dessa människors vittnesbörd. Eller använde de också för hårda ord?

Istället talar bröderna Lundin med sol i blick om allt gott som Lundin Petroleum åstadkommit i Sydsudan. Det hade varit intressant om bröderna kunnat precisera exakt vad som blivit bättre. Eller i vart fall någon enstaka sak. Det är nämligen lätt att missa dessa förbättringar för den som likt Aftonbladets team faktiskt besökt de ännu instabila och farliga områdena. Men det lägger de varken ett hårt eller mjukt ord på.

Mjuka, nästan sårade ord, får vi istället läsa om bergsingenjören Adolf H Lundin. Avgjort en intressant man. Men att den fria press, som bröderna Lundin säger sig förstå, snarare skulle hylla hans genialitet, istället för att kritiskt granska hans framfart, är en enastående konstig uppfattning. Låt mig ta ett exempel:

Enligt den auktoriserade biografin om Adolf H Lundin av Robert Eriksson, Adolf H Lundin - Med olja i ådrorna och guld i blick, bekräftar Adolf själv att han erbjöd den kongolesiske diktatorn Mobutu en donation till diktatorns valkampanj. Erbjudandet gjordes i samband med affären gällande Tenke Fungurume i Kongo-Kinshasa. Investeringen kritiserades hårt av såväl FN som Världsbanken. FN talade om plundring och Världsbanken krävde att affären skulle förhandlas om.

Är det dessa ”internationellt verksamma organisationer” som bröderna menar riktar ”ogrundade, orättvisa och i några fall till och med absurda” anklagelser?

Eller är det Haag-tribunalen som avses?

Här står sex personer i den sudanesiska regeringen, alltså Lundins forna affärspartners, åtalade för folkmord i sin frånvaro. (Jag ber om ursäkt för det hårda ordet. Men nu är det folkmord de åtalas för.)

Anklagelserna gäller förvisso Darfur, men det är samma regim och samma armé som Lundin samarbetat med. Företrädare för denna regim har själva bekräftat att krigen finansierats med oljepengar. Hur ser Ian och Lukas Lundin på det i dag?

Eller är själva frågan en ”fullständig brist på förståelse för Adolf Lundin och de värden han stod för”?

De mer raka frågorna Aftonbladets artikelserie ställt vore också önskvärt med svar på:

Vilken ”code of conduct” kräver Lundin Petroleum av sina affärspartners? Och hur följs den upp?

Hade Lundin Petroleum kännedom om Martin Schibbyes och Johan Perssons resa till Ogaden?

Var Carl Bildt vid något tillfälle inblandad i prospekteringen i Ogaden?

Vi har upprepade gånger bett Lundin Petroleum konkretisera på vilket sätt bolaget förbättrat livet för människorna i Unity State i Sydsudan. Vi väntar fortfarande på svar.

Vad exakt i kritiken från Läkare utan gränser, Human Rights Watch och Amnesty mot Lundin Petroleum är osant?

Hur ser Lundin på uppgifterna om att barnsoldater vaktade oljeanläggningarna?

Utanför Aftonbladets granskning har Göteborgs-Posten, Expressen och Radio Sweden tidigare avslöjat nära kontakter mellan Lundin/Africa Oil–UD–etiopiska underrättelsetjänsten. Fortsätter den underrättelseinformationen i dag? Vilken typ av säkerhetsinformation utbyts i så fall mellan dessa parter?

  Anser Lundin Petroleum att det rådde fred i Södra Sudan åren 1997–2003?

Konkreta svar kring dessa frågor skulle starta en välkommen och viktig debatt kring Lundin Petroleums verksamhet. Det är Aftonbladets syfte.

Jan Helin

chefredaktör

 

Publicerad: