ÅSIKT

Krigets Syrien tungt skildrat

Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.
KULTUR

Kaos, blod och tortyr på Tempofestivalen

En mörklagd gata, skottlossning. Filmaren står i en port, andas flämtande, kameran svajar, en äldre man ­ropar vanmäktigt ut i natten:

Vi är bröder, vi är bröder!

Varför dödar ni ert eget folk?

Den tyngsta filmen av alla på Tempofestivalen är utan tvekan Cannes-hyllade Silvered Water: Syria Self-Portrait, av Ossama Mohammed, Wiam Simav ­Bedirxan och ett antal anonyma amatörfilmare som lagt ut bilder och mobilklipp från det pågående kriget i Syrien på nätet och You­tube.

Filmen är ett collage från verkligheten inne i Syrien. Från demonstrationer på gatorna, från nedmejandet av civila från helikoptrar, mobilglimtar från tortyr av unga pojkar, från kaos, blod, skräck och skadades vrål, från protester som slås ner, från fördrivning och dödande. Allt filmat av modiga enskilda människor.

Det är fruktansvärt, på gränsen till uthärdligt i vissa stycken, men samtidigt poetiskt, vackert, värdigt. Särskilt den unga kurdiska kvinnan, Wiam Simav Bedirxans bidrag, en videodagbok från belägringen av Homs i maj 2012 är sensationell. Ett vittnesbörd som i sin både sköra och råa realism fäster de här bilderna vid marken - vissa gator, hus, rum - ja som gör den här sanningen möjlig att ta in: vad en hotad envåldshärskare, hans generaler, säkerhetstjänst och blint lojala unga män med militär status, lön och uniformer kan göra mot sitt eget folk.

Något som verkligen hänt på riktigt i vår värld. Som händer.

Och vad gör vi?

”Se och diskutera”, ber speakerrösten ödmjukt.