ÅSIKT

Min sommarallergi: Faktaresistens

Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.
KULTUR

Aftonbladets redaktion stör sig på saker

Foto: Ulf Kristersson (M). Foto: Carolina Byrmo

Det börjar med att jag försöker klia gommen med tungan. Det går så klart inte. Du kan inte klia dig med en fuktig köttklump.

Sen kommer snoret. Det där snoret som är så svårt att skilja från tårar. En sursalt blandning av frustration och kränkthetskänslor.

Varje gång ordet ”faktaresistens” nämns får jag samma reaktion.

Och det är inte bara ordet som framkallar klådan. Varje gång en man (jo, det är alltid män) låtsas vara Hans Rosling ökar histamin-nivåerna i kroppen till farliga höjder.

Första gången jag kände av min intolerans var när moderaten Ulf Kristersson i en riksdagsdebatt med någon miljöpartist helt fräckt kopierade hela, alltså hela, Hans Roslings rutin när han anklagade en dansk tv-journalist för att vara ­immun mot fakta.

Förnöjt avslutade Kristersson med Roslings numera klassiska replik:

- Det här är ingenting som man kan diskutera. Jag har rätt och du har fel.

Kristersson är inte ensam om att älska de där orden. De blev en vändpunkt för alla män som läser Forskning och framsteg och har byxor med små fickor på sidorna. Ni vet, de där männen som VET hur allt förhåller sig. Som sitter inne med ALLA fakta.

Äntligen var de befriade.

I åratal hade de kuvats av medelbegåvningarnas diktatur. De hade avfärdats som besserwissrar. Men de visste så klart bättre. De visste att världen behöver auktoriteter som kan förklara hur världen fungerar.

Och alla som inte begriper vad de pratar om är bara faktaresistenta.

ARTIKELN HANDLAR OM