Trumpväljarna formerar sig på ett parallellt internet
De nationalkonservativa må ha förlorat valet men de sörjer inte – de organiserar sig
I Magasinet Paragraf berättade Andreas Magnusson för några månader sedan om SD-sympatisörers oförmåga att stava rätt när de skriver på sociala medier.
Men hans tes var dessutom att de som inte kan skriva är slarviga människor med sunkiga värderingar. De som inte kan stava sitt cv kommer heller aldrig få ett jobb, enligt Magnusson.
Som vanligt delades krönikan flitigt av antirasister, vänsterfolk och goda liberaler i mitt flöde. Även jag var på väg att gilla och dela; Magnussons åsikter linjerar ofta med mina.
Men inte den här gången. Texten stannade kvar hos mig som en klump i magen, ett hånfullt, välformulerat och garanterat rättstavat långfinger riktat rakt mot hela LO-kollektivet, ja, hela arbetarrörelsen.
Pigga amerikanska reportrar från liberala medier intervjuar korkade Trumpsympatisörer, inslagen klipps i delningsvänliga filmsnuttar. Deras dåliga allmänbildning, geografiska förvirring och misstag blir till virala skrattfester. Det känns skönt att se ner på dem, peka och skratta. På lantisarna. Varghatarna. Skoterraggarna. Bingolottoförlorarna. De outbildade och oinvigda.
Jo, du vet vilka jag menar: de du kanske tagit bort från dina sociala flöden eller vars inlägg du egentligen inte vill se, men när du gör det känns det skönt att du ju ändå inte är som dem.
Facebook har ett internt verktyg som mäter risken för ”våld och uppvigling” baserat på den enorma mängden inlägg och interaktioner på företagets plattformar. Facebooks siffror visar att det osäkra demokratiska läget i USA fått oroande konsekvenser: risken för våld har ökat med 45 procent och är snabbt på väg upp ännu högre, över vad skalan på diagrammet visar. Det är inte så konstigt, för det pågår en statskupp i USA. Eller kanske två.
Men även Trump anser att det pågår en kupp i USA, och i hans över 70 miljoner väljares ögon är den riktad mot honom
USA Inc. har sparkat Trump, men Trump vägrar lämna över nycklarna. Det verkar inte störa Trumps sympatisörer nämnvärt. Enligt en undersökning gjord av Politico säger 80 procent av de republikanska väljarna att demokraterna fifflat med poströsterna, och att valet inte går att lita på. Liberala väljare och medier svarar med segervissa memes; Donald Trump är en nioåring som ilsket stänger av sitt Playstation ögonblicket innan en pinsam förlust i en Fortnite-match.
Men även Trump anser att det pågår en kupp i USA, och i hans över 70 miljoner väljares ögon är den riktad mot honom. Bildbevisen för kuppen finns ju på Youtube: valarbetare som bränner konservativa väljares valsedlar, Black lives matter-anhängare som blockerar vallokaler.
Duktiga organisationer som Stanford Cyber Security Center med Faceboook-avhopparen Alex Stamos pekar ut felaktigheterna, men Trumplägret bara skrattar åt liberalernas försök att få sanningen att spela någon roll i den digitala gyttjebrottningen.
Att Trump hela tiden omdefinierar verkligheten på mobilskärmarna gör att motparten konstant tvingas defensivt dementera eller censurera den. Allt följer Dan Scavino, Trumps närmaste medarbetare och kommunikationsstrategs, devis:
”They call it chaos, Trump calls it change.”
För ett bra tag sedan visade SVT en dokumentär om SD-demagogen Mattias Karlsson. Det var stor, ofrivillig komik: illasittande och omotiverad folkdräkt, plötsligt stångstötande och nyckelharpa inför de fåtaliga, förvirrade besökarna på den nationalistiske chefsideologens ”kulturfestival”.
Nu när Karlsson bjuds in som tankesmedjan/herrklubben Oikos ständige sekreterare till SVT:s valvaka, är det lättare att hålla sig för skratt. Karlsson och Åkesson är nu den svenska värdegrundens krigsherrar som uppenbarligen lärt sig spela råttfångarflöjt efter Trumps och Scavinos noter.
För i svenskspråkiga konservativa och nationalistiska kretsar online är ”vi mot dom”-retoriken en direkt kopia av sin amerikanska motsvarighet. Tar man på sig sin digitala lösmustasch och smyger in i de konservativa grupperna, märker man att offerkoftan är central i såväl den svenska som amerikanska kommunikationsstrategin.
Iakttagelser av mystiska, mörkhyade cykeltjuvar med becknarväska blir till en debatt om invandring initierade av uppenbara SD-troll som verkar bo i alla stadsdelar samtidigt
Amerikanska högerextrema milisgrupper som Boogalo Bois och Oath Keepers delar medvetet innehåll och använder ord som bryter mot techföretagens regler och hävdar sedan att yttrandefriheten är satt ur spel när deras grupper och forum stängs ned.
De förbjuds på plattform efter plattform, de drivs i krypterad exil så att konservativa röster kan säga den amerikanska motsvarigheten av ”men det får man väl inte säga i det här landet längre!”.
Samma sak blir allt vanligare även här, inte minst i ”oroliga medborgargrupper” som ”Varning i Hägersten”. Iakttagelser av mystiska, mörkhyade cykeltjuvar med becknarväska blir till en debatt om invandring initierade av uppenbara SD-troll som verkar bo i alla stadsdelar samtidigt. Admin tar bort inlägg som går långt över gränsen, och en debatt om ”blunda för verkligheten” startar.
Den aggressiva, nationalkonservativa kampen i USA går nu in i en ännu farligare fas. Dan Scavino och Trumpadministrationen fortsätter att skapa kaos med hjälp av den oslagbara räckvidden i Mark Zuckerbergs öppna kanaler.
Men sympatisörerna börjar forma sina digitala klaner i mer stängda rum. De flyr i miljontal till avskilda tjänster där den motståndsrörelse de ser sig som får skydd mot den elit de upplever attackerar dem. De lämnar Twitters Trumpcensur för laissez faire-kopian Parler som efter valet blivit den mest nedladdade appen i USA.
Rupert Murdochs Fox News upplevs som svikare så Trumpväljarna väljer att få sina nyheter på öppet vinklade appen Newsmax eller på Rumble – det ”konservativa Youtube”. Det finns fler: Gab, MeWe – listan bara växer över alternativa sociala medier där hatbrott är underställt yttrandefriheten.
Detta öppnar ett slags konservativt parallellt internet där användarna står fria från Silicon Valleys liberala värderingar. Där finns forum där de slipper känna att klasstillhörighet, släpig dialekt och utbildningsnivå definierar dem, en digital enklav där de inte behöver känna sig som losers.
De kanske förlorar valet, men de sörjer inte. De organiserar sig. Vi har gett dem något och några att vända sin ilska mot.