ÅSIKT

T A G E

Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.
KULTUR

I dag, den 13 oktober, har jag saknat dig i 20 år. ANN CHARLOTT ALTSTADT minns en fri intellektuell

Foto: Tage Danielsson - i dag är det 20 år sedan han dog.

Den humoristiska humanisten eller den humanistiska humoristen har Tage Danielsson kallats och i dag är det tjugo år sedan han avled. Det känns utslitet att påstå att en persons död lämnat ett tomrum. Men Tage Danielsson var något så sällsynt som en fri intellektuell med dagspolitik på agendan. Rotad i den östgötska myllan var hans perspektiv, som skribent och underhållare, alltid underifrån men med örnblick. Hans integritet lyste igenom det där troskyldiga som var hans arbetsmetod och kanske också hans skydd. Tagegestalten berörde både barn och vuxna, kanske var han sinnebilden av den goda fadern - icke auktoritär men med ett uppdrag.

Jag kan höra hans röst när som helst och numera känner jag också igen hans brytning - en särskild välmodulerad östgötska som bara talas av män som gjort klassresan och måste hålla diftongerna i schack. Det var två personer som avled på hösten 1985. HasseåTage dog också och året därpå avvecklades AB Svenska Ord efter ett kvartssekel av revyer och filmer som både kom att spegla och skapa tidsanda.

Det unika med Tage Danielsson som underhållare var att han dessutom ville tänka fritt och stort vilket också tog sig uttryck i en egensinnig publicistisk produktion. Att läsa exempelvis Danielssons Grallimatik, struntpratets fysiologi och teknik från 1966 och upptäcka att alla sorters goja på pricken är sig lik är rätt kul och Samlade dikter 1967-1967 är en njutbar drift med konstnärsmyten. Men Tage Danielsson lever främst i sina rottankar och aforismer från bland annat Arbetaren där han skrev under andra halvan av 70-talet - Samlade tankar från roten 1985.

Danielsson verkade i en tid av terrorbalans, kallt krig och blandekonomi, ord som har tappat sin mening. Men budskapet är både kärnfullt och klurigt radikalt samt förvånansvärt dagsfärskt. Reklam, miljöförstöring, låglöneländer, förtidspensionering, sjukvårdskö, tidningsrubriker, arbetslöshet, Posten, SJ och Televerkets vinstjakt - listan kan göras lång över de företeelser han satiriserade på ett sätt så man undrar om vi är tillbaka till framtiden. Hör på den här: "Med tanke på all terror som är laglig är avskyns relativitet beklaglig." Och det går fortfarande alldeles utmärkt att ställa Kjell-Olof Feldt mot Ernst Wigforss.

Tage Danielsson skrev nyansernas lov och hans ideologibygge förblev alltid vidöppet för vindarna att blåsa igenom. "Utan tvivel är man inte riktigt klok" - och att tvivla är en hederlig intellektuell sysselsättning. Tage Danielsson blev därför aldrig testuggare, trots tidsandan, utan alltid först och främst underhållare. Med en typisk danielssonsk formulering lyder hans credo:

För den trötta samhällskroppen

vore kanske bästa boten

ifall tankarna från toppen

kom från roten.

Tiden har ärgat revyerna. Referensramar och tempo skiljer dåtiden från vår egen och är det ens önskvärt, om möjligt, att skapa för evigheten? Men det blänker om visorna, jazzlåtarna och de underfundiga betraktelserna över sakers tillstånd som inte är så annorlunda nu än då. I Glaset i örat, 1973, sjunger Tage Danielsson en kuplettvers om socialdemokratins svek , nästan trettio år innan SAP strök portalparagrafen ur partiprogrammet. I Svea Hund, 1976, fick vi höra klassikern Var blev ni av ljuva drömmar, Monica Zetterlunds vemodiga runa över vänsterns kraschade framtidsdrömmar, en besvikelse som inte klingat av än.

HasseåTages lysande mix av folklighet, poesi och politik har inte transkriberats till vår tid. Egentligen så är skillnaden mellan dem och Killinggänget inte så stor med hänsyn tagen till referens och tempo. Det som gör de första så unika var att de hade en kompass som lagt fast kursen, som blev allt tydligare med åren. Trots slap-stick och buskis tog de också ställning - ett begrepp som kanske till och med är obegripligt för senare generationer. HasseåTages folklighet bestod av att de spelade bredvid sin publik, aldrig ovanför - därför vågade de också vara allvarliga. Värmen kom inte bara av de breda leendena utan från deras personliga identifikation med sitt projekt och tryggheten för publiken att bli inkluderad i ett förbund där vi alla här nere är mot dem där uppe.

Kanske upplevs Killinggänget som kyliga just för att ett sådant engagemang saknas. När de skojade om nazister i revyn Glenn Killing på Grand 2000 så vet vi att dessa bara var scenrekvisita, det finns inget budskap. För HasseåTage var humor att vilja, men för Killinggänget att kunna, för att parafrasera Olof Palme vs Göran Persson. För även om exempelvis Robert Gustavsson är utsökt och på millimetern exakt som kommunisten och urgöteborgaren Bejron, i Nilecity 105,1, så uppstår ingen identifikation mellan honom och hans rollfigur. Det är Brecht men Brecht utan budskap osäkrar upplevelsen och mellan Tages död och Killinggänget på Grand ligger det två årtionden då anti-politiken blev den förhärskande politiska ideologin.

Kärnkraften och miljön blev de viktigaste frågorna för Tage Danielsson. Hans samhälle var småskaligt, decentraliserat och grönt. Kritiken mot socialdemokratin rörde framväxten av vad han såg som det starka och byråkratiska samhället där människan försvann och blev onödiggjord. Men i hans värld fanns det fortfarande gräsrötter som ville kommunicera med politikerna om framtiden. En månad efter hans död inträffade den så kallade novemberrevolutionen då den socialdemokratiska kanslihushögern tillsammans med Riksbanken kuppade igenom kreditavregleringen - startskottet för det nyliberala systemskiftet som skulle förvandla Sverige på ett sätt som Tage Danielsson aldrig kunde ana.

I Mordet på solidariteten skaldade han, året innan han dog, om hur den svenska modellen underminerats av en överhet som kräver lojalitet istället för solidaritet, en beskrivning som har än större giltighet i dag.

Man söver oss med falskt och fagert tal. / Avsikten är med denna tankebråte / att få den solidariska lojal / som undersåten med sin översåte.

Tage Danielsson tog adjö till alla -ismer utom humanismen och cyklismen. Humor är en färskvara men humanismen tidlös. För honom antar jag att den -ismen utgjorde ett sista värn för på andra sidan väntar cynismen på oss alla.

Ann Charlott Altstadt