ÅSIKT

En urspårad dag för Beate Grimsrud

Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.
KULTUR

Författaren fastnar i tågkaoset och blir förföljd av skojare

Foto: Beate Grimsrud (född 1963) är uppväxt i Norge men bor numera på Södermalm i Stockholm. Hennes senaste roman är ”En dåre fri” från 2010. Foto: Stefan Mattsson

Det är tisdag morgon. En god morgon. Ett godståg har krockat på Södra station i Stockholm och ingen är skadad. Jag förbereder mig inför kvällens föreläsning under rubriken: Det finns gränser för vad jag inte förstår, om mitt författarskap med tonvikt på boken En dåre fri, i sängen. Kaffe och papper. Jag ska till Norrköping. Jag har tänkt på det de senaste gångerna jag haft uppläsningar, att jag får en sådan kick. Bra att jag inte är skådis. Att jag inte är beroende av en sådan kick varje kväll. Det skulle bli för mycket. Jag blir för hög. Men nu var det ett tag sen och jag ser verkligen fram mot kvällen. Träffade för många år sedan en författare på posten som skakade. Det var en vecka till han skulle ha sin uppläsning, och han var på väg att förgås av nervositet. Jag sa att det inte är värt det. För mig är det tvärtom. Jag måste ha det.

Det verkar ha blivit tågkaos, men det ordnar väl upp sig. Jag förbereder mig i morgonrock och tänker att det är en skön tillvaro att vara författare och småföretagare. En timme tidigare än mitt tåg ska gå, beger jag mig till centralen. En man i orange väst säger att jag ska ta tunnelbanan till Telefonplan och att det där väntar extrabussar som kör till Södertälje Syd och därifrån går tågen söderut. Ett byte alltså. Det blir tre. Jag har en enorm rullvagn fylld till randen med böcker. Jag ska få åttatusen kronor för uppläsningen och kan räkna med att tjäna två tusen extra på bokförsäljning. Vagnen är bara så jävligt tung och extrabussen går inte till Södertälje Syd utan till Älvsjö. Det är skittungt och trångt och jag missar pendeln precis i Älvsjö på grund av vagnen med böcker. Men det kommer en ny och jag ringer Norrköpingsbiblioteket och säger att jag är på väg. Jag har ju över tre timmar på mig och de säger att det har varit utsålt sedan en månad tillbaka. De har fått tacka nej till många och jag lovar att ringa när jag närmar mig. Av en slump frågar jag igen om pendeltåget går till Södertälje Syd och det gör det inte. Jag måste gå av i Södertälje hamn och där ska det finnas en ersättningsbuss. Södertälje hamn: vi är flera med resväskor och var är ersättningsbussen? Det har blivit helt svart ute och var är dom med orangea västar från SJ. Det är en lång trappa ner till något som ser ut som en busshållplats. Tur att jag tränat. Jag bär vagnen. En lokalbuss stannar, men säger att han inte tar med SL resenärer. Det är i Stockholm det är problem, inte i Södertälje.

Jag kommer till Södertälje Syd och ringer biblioteket i Norrköping och säger att om jag tar en taxi dit kan jag hinna. Dom vill inte betala. Det är här jag gör misstaget och tror att jag kan trolla ändå och komma med ett tåg som kanske kommer och kanske går snabbare än normalt. Det är bara med pengar man kan trolla. Jag skulle sagt att jag betalar taxin själv, det är ju utsålda hus och jag har övat och jag är förberedd och jag behöver en uppläsning.

I stället beger jag mig uppför en rulltrappa som inte rullar. Jag har så många bakom mig att jag inte kan backa och ta en hiss om det finns någon. Jag bär väskan och när rulltrappan tar slut är det en rulltrappa till. Uppe på perrongen står ett tåg som inte går någonstans och jag ringer biblioteket i Norrköping och dom säger att dom ställt in.

Det blir extrabuss tillbaka till Södertälje hamn och den mörka trappan är ännu mörkare. Och var går dom med barnvagn? Jag känner flera författare som inte släpar med sig böcker till sina uppläsningar.

I Älvsjö hittar jag inte ersättningsbussen som ska ta mig till Telefonplan. Jag frågar några och dom vet inte och några orange västar syns inte till. Till saken hör att jag är synskadad, men hört meddelandet över högtalaren. Här ger jag upp SJ:s ersättningsplan och sätter mig i första bästa taxi för att åka den korta sträckan hem till Söder.

Det är ingen mysig stämning i taxin. Jag vill bara hem. Resan tar elva minuter. När jag ska betala tänker jag att det här kan jag dra av, så jag plockar fram företagskortet och kan inte koden, så jag får signera. Jag tror på ordning och reda och gott om alla och tror att det kostar vad det brukar kosta. Det är mörkt i taxin och jag ser inte beloppet.

Kvällen blir inte bra. Jag gick miste om kicken.

Dagen efter plockar jag upp taxikvittot ur fickan. Jag får läshjälp, på kvittot står det att jag betalt ett tusentjugo kronor. Vad? För elva minuters taxifärd. Jag har inte bara gått miste om tiotusen, jag har även fått betala över tusen. Jag ringer genast upp Samaher taxi. Först svarar ingen. Men jag ringer upp igen och en mansröst säger hej. Jag säger att priset inte kan stämma och han svarar trött att han tar betalt vad han vill ta betalt. Då säger jag att jag ska stämma honom. Utan den blekaste aning om hur man gör det. Skicka gärna hit polisen, säger han då, jag saknar dom.

Det finns post att öppna. En faktura från Nummerupplysningen.se. Inget för mig tänker jag och är nära att slänga fakturan. Då sticker det fram en kopia på en tidigare skickad blankett som jag skrivit på. Ser ut som brevet kommer från Staten. Påminner om deklarationen faktisk. Det kommer från Tallinn, Estland. Längst upp står det med stor stil. Viktig information: Nu kan Ni uppdatera Era företagsuppgifter direkt på Nummerupplysningen.se. Jag vill som författare inte ha mina uppgifter kända så jag fyller inte i kolumnerna för hemsidor, telefonnummer eller dylikt. Men adressen stämmer och eftersom jag nyss flyttat tror jag att jag skriver under för att verifiera adressen och meddela att jag inte vill ha några ytterligare uppgifter kända. Nu med läshjälp får jag reda på vad som står med liten stil på baksidan av blanketten. Man behöver inte vara synskadad och dyslektiker för att missa det. Jag har bundit upp mig i tjugofyra månader à 5 895 kr per år. Om man inte betalar går det till inkasso inom fjorton dagar. Avgifter för påminnelse/inkasso/kronofogdekrav tillkommer. Tvister med anledning av avtalet hänskjuts eventuellt till domstol i Tallinn, Estland.

Det finns ett telefonnummer på fakturan. Jag ringer och har redan förberett meningen: jag föreslår att du tar ett jobb inom vården i stället för att livnära dig på att lura människor. Det går fram många signaler och sedan hörs en röst som säger: This number is not available.

Jag ringer polisen.

Sen sätter jag mig och skriver. Men känslan infinner sig inte. Det är det med en författare och egen företagare, att ingen ersätter den tid då känslan inte infunnit sig.

Telefonen ringer och det är en desperat indier som undrar om jag talar engelska. Jo, det gör jag skapligt. Inte mer. Han säger att det gäller min computer. Då säger jag att om han vill ha mina pengar kan han få dom. Det är ändå bara världsligt. Då lägger han på.

Beate Grimsrud

Författare och egenföretagare