Konsten åt helvete
Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.
Hells Angels en i raden att förespråka censur
I lördags var det vernissage på Galerie Leger i Malmö. Peter Johanssons utställning Mindre bra idéer består bland annat av en rad logotyper och symboler från olika organisationer eller sammanslutningar som förknippas med manlig aggression, manligt våld eller rasism.
Bland dessa symboler finns Försvarsmakten, Black Army, Polisen och Sverigedemokraterna. I utställningen ingick även Hells Angels logotyp. Det är obekant om Hells Angels går på vernissage, men samma dag ringde ”en person” galleriägaren Claus Leger respektive Peter Johansson och uppmanade dem att genast ta bort konstverket, ”annars skulle det stå oss dyrt”, berättar Johansson.
Varken Johansson eller Leger önskar krossade fönsterrutor och eftersom utställningen alls inte faller med att ett verk tas bort, så valde man att vika sig för det manliga, aggressiva hotet.
Det börjar bli vanligt, på gränsen till accepterat, att ropa på censur av konst. Sverigedemokraternas Margareta Larsson ondgjorde sig i våras över könsorgan (och allt annat som provocerar) i konsten, Carl Johan De Geers Skända flaggan från 1967 upprör återigen, för att nämna några aktuella exempel.
Ropen på censur kommer inte bara från extrema högerpartier eller, nu, mc-gäng. Vice talman Susanne Eberstein (S) lät plocka ner en barockmålning av G E Schröder som föreställer en barbröstad gudinna Juno från riksdagens gästmatsal, och visade därmed att bristen på kunskap om konstens funktion når högt upp i samhället.
I USA har detta slags konstskandaler pågått ganska länge, trots välformulerade försvar om konsten funktion som en symbolisk representation eller kritik av samhället. Konst är så att säga inte verkligheten på riktigt, men den kan få betraktaren att se samhället från nya vinklar. Den som då vill beskära dessa vinklar, försöker beskära demokratin.
