ÅSIKT

Det behövdes en syndabock

Ulrika Stahre om beskedet att Katarina Frostenson lämnar Svenska Akademien

Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.
Foto: Jonas Ekströmer / TT / TT NYHETSBYRÅN
Katarina Frostenson lämnar sin stol i Svenska Akademien.

avUlrika Stahre

KULTUR

Med en ”rimlig pensionsliknande förmån” på 12 875 kronor i månaden har nu Katarina Frostenson lämnat Svenska Akademien. Hon får också ett stöd så hon ska kunna bo kvar i sin lägenhet som tillhör Akademien.

Det är många uppgörelser nu, och möjligen är denna den vi vet minst om. Det tyngsta skälet till att Frostenson tvingas bort är att hon anklagas för att ha läckt Nobelpristagare till sin man.

I min värld kan vem som helst ha läckt, de nära banden mellan Forum och Akademien talar för det. Men det behövdes en syndabock och Frostenson har legat närmast till (även om försöken att göra Sara Danius till en sådan också var framgångsrika till en viss gräns).


Att Frostenson tvingas lämna innan Ekobrottsmyndigheten sagt sitt är lite märkligt. Men det börjar bli bråttom, om Svenska Akademien ska få dela ut något Nobelpris i år måste Nobelstiftelsen övertygas om en oförvitlighet och integritet som vi det senaste året inte sett mycket av. Å andra sidan har man från stiftelsens håll svarat bestämt nej på frågan om huruvida Frostensons vara eller inte vara skulle ha någon betydelse.

Mer bör troligen göras, fler bör troligen lämna. Sällan har ”avgå alla” legat så bra i munnen som nu. Att förödmjuka en poet, för att rädda sitt eget skinn – nej, det ser långt ifrån vackert ut.


Tolvtusen i månaden är möjligen plåster på såren och en hyfsad pension efter 26 år i Akademien. Jag hoppas åtminstone att Katarina Frostensons namn i framtiden kommer att förknippas med storartad poesi, och inte med Skandalernas Akademi.