ÄNTLIGEN!
Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.
Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2004-10-16
ÅSA LINDERBORG läser en lysande världsanalys - av en ung svensk
När vänstern argumenterar som slappast reduceras imperialismen till Coca-Cola och Kalle Anka. Barbie och Bush, allt är lika dumt, allt är imperialism - allt och ingenting. Avsaknaden av teoretisk precision gör att vänstern inte riktigt förstår vad det är som händer. Eller också är den fast i den leninistiska doktrinen att kapitalismen i sig rymmer sådana motsättningar att staterna snart tar till vapen mot varandra, såsom ju skedde 1914. I trettio års tid har man sagt att "kapitalismen befinner sig i kris" och ser inte systemets förmåga att förvandla sig och komma tillbaka. I sin iver glömmer man bort att det romerska imperiet behövde 800 år på sig att braka samman.
Andreas Malm, redaktör på Arbetaren, har med boken När kapitalet tar till vapen gjort en självständig nyproblematisering av imperialismens karaktär och orsaker som saknar motstycke såväl i Sverige som internationellt. Han spänner en snygg båge från Marx, Gramsci, Rosa Luxemburg och Ernest Mandel, till sjuksköterskorna i Västerås, hamnarbetarna i San Francisco och de ockuperade i Mellanöstern. Det går inte att på kort utrymme återge Malms teser utan att begå våld på dem - varje passage har extremt hög densitet - men vad han framför allt visar är att imperialismen inte är synonymt med kapitalism, utan en specifik form av kapitalism. Det är när borgarklassen har problem med kapitalackumulationen, det vill säga jakten efter höjd profit och därmed behovet av nya råvaror och arbetskraft att exploatera, som kapitalismen blir våldsam - den tar till vapen. Men de avancerade kapitalistiska staterna reser inte vapen mot varandra såsom under 1800-talet eller första och andra världskriget, för det har nationalstaternas sammanflätning i den globala ekonomin omöjliggjort, utan de samarbetar under en "hegemonisk ledare" - USA - och drar ut på gemensamt rövarstråt.
Malm ställer med andra ord Lenin på huvudet och förklarar hur det kom sig att USA ensamt ockuperade Vietnam men har 32 stater med sig in i Irak. Hardt & Negri och "globalvänsterns" tal om att EU kan vara "en motkraft till USA" är därmed rent nonsens; USA är ledaren för ett helt gäng. Att Tyskland och Frankrike gick emot USA om Irakkriget var bara tillfälligt gnissel, i dag är de sams igen och vill vara med och dela på bytet. Irak är inte bara USA:s oljekrig, det är allas krig för att trigga upp kapitalackumulationen, och för att behärska periferin måste de gå ihop. Därmed underkänner Malm även "undergångssociologerna" Wallerstein och Todd som menar sig se tydliga tecken på USA-imperiets fall.
Möjligen att Malm överbetonar resonemanget och gör imperialismen väl konjunkturell. Sambandet mellan USA:s krigsekonomi och krigspolitik är inte heller helt nytt; Chomsky brukar kalla det för "militär keynesianism". Men det är njugg kritik. För Andreas Malm visar att man inte behöver vara amerikansk professor för att kunna skriva om världsläget, man kan vara en ung svensk skribent och aktivist och förklara så väldigt mycket mer.
Risken är att delar av vänstern vänder boken ryggen, eftersom Malm ifrågasätter bärigheten av Lenins teorier för oss i dag. Och borgerligheten kommer naturligtvis att tiga ihjäl den. Den är alltför intelligent, kunnig och välskriven (även om metaforerna är väl många och drastiska ibland), för att alls kunna passa in i den liberala hegemonins tidsålder och dess ideologiskt monogama medieklimat. Med När kapitalet tar till vapen har vänstern äntligen fått det redskap den behöver.
Debatt
Åsa Linderborg
