Underhållande om amerikanska hemligheter

Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.

”Other Desert Cities” en uppvriden HBO-kväll i rytmisk regi

”Från ”Other desert cities” på Dramaten.
”Från ”Other desert cities” på Dramaten.

Jon Robin Baitz skrev Other Desert Cities 2011 delvis som en bearbetning av sitt avsked till Los Angeles tv-värld. Producenterna till en dramaserie han arbetat med ville dra storyn år det lättare hållet, själv ville han komplicera och framför allt diskutera politik. Och försoning. Mellan de ofta arroganta, gapiga, intellektuella liberalerna, de infantilt högkommersiella LA-industrialisterna och de solitt republikanska kretsar som ännu inte hemfallit åt historiefientlig dårskap utan bärs av värderingar som moralisk stil, personligt mod och lojalitet.

En högst amerikansk historia detta alltså. The Countryclub, Ronnie och Nancy, och 9/11 ger familjen dess tidslinje och de åldrade mörkblå föräldrarna med politiskt inflytande från förr har bosatt sig i öknen.

Men ett evigt tema deltar också: att samma familjs historia framstår i så olika sken för dess olika medlemmar. Och dessutom ställs samtidens brännande litteraturfråga: Är det okej att författa en helt subjektiv roman med levande personer i?

En grundligt erfaren ensemble bollar dialogen mellan skör sanningssökande envis dotter, undfallande god far, flyktig snäll porrsurfande lillebror, salt alkoholiserad moster och Joan Collins.

Höll jag på att skriva men det är ju Marie Göranzon som numera äger de stora, elaka, starka, drivande matriarkrollerna på Dramaten. Med oklanderlig tajming och sann förmåga att låta ansiktet spricka och låta sorg och pina tränga fram under sminket mellan etterreplikerna.

Och det blir en nagelbitare av julfirandet hos gammelrepublikanerna med sin stora hemlighet. Hur ska det gå? Ska dotterns bok komma ut och sänka familjen i jakten på Sanningen med stort s eller ska hon hinna stoppas? Är ängsligt vaktande av konventioner och rykte i själva verket en slughet som babbliga revolutionärer höga på gräs saknar? Kan man vara en stor mor och samtidigt fnysa åt svaghet och tycka att rätten att bära vapen klår de flesta andra rättigheter?

Det undrar denna lite uppvridna HBO-kväll i rytmisk regi som återigen petar på den spännande amerikanska aristokratins grunda rötter. Vad den ska på en väldig teaterscen att göra vet jag inte riktigt, mer än att den underhåller stilla och smart utan att vara besvärande ytlig.

Publisert:

Kultur

Prenumerera på Kulturens nyhetsbrev

Aftonbladets kulturchef Karin Petterson guidar till veckans viktigaste kulturhändelser och mest intressanta idédebatt.