Mejla

Ulrika Stahre

Den nakna statyn för alltid förknippad med feministpionjären

Ett monument över Mary Wollstonecraft väcker starka känslor

Publicerad:

Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.

Maggi Hamblings skulptur för att hedra filosofen Mary Wollstonecraft.
Foto: TT
Maggi Hamblings skulptur för att hedra filosofen Mary Wollstonecraft.

Offentliga konstverk blir ofta kritiserade, ibland till och med saboterade. Minns Zlatan-statyn i Malmö eller slavägarna, som förstörts eller plockats ner med anledning av en ny historiesyn.

Nu är det ett monument över filosofen och feministen Mary Wollstonecraft i Newington Green i London som är i skottgluggen.

Det såg inte ens bra ut på papperet. Konstnären Maggi Hambling, som tidigare gjort sig känd som en färgstark figur och med flera redan kritiserade offentliga verk bakom sig, valdes ut att skapa skulpturen. Beställarna, kampanjen “Mary on the green”, borde kanske förstått att de definitivt inte skulle få något traditionellt. Det ville de antagligen inte heller.

Det människor troligen hade väntat sig: en porträttlik skulptur. Påklädd. Det de fick: en naken kvinnogestalt av klassiskt snitt, stående på, eller växande ur, en oformlig massa.

I veckan som gick har kritiken exploderat i press och på Twitter: “Äntligen, nu är det officiellt bekräftat att kvinnor på 1800-talet var nakna och korta”. Just nakenheten verkar störa flest. Konst- och monumenthistorien är överbefolkad av nakna kroppar, och den idealiserade nakna kvinnokroppen strösslades överallt där det fanns en yta att fylla – på byggnader, som utsmyckning. Att fira en feministisk pionjär med en utsliten klyscha verkar lite, ja, djärvt eller dumt.

Glappet mellan offentlig skulptur och monument är just detta: den fritt skapade skulpturen kan inte avkrävas något annat än sitt konstnärliga värde – medan monumentet måste vara något mer, något lättbegripligt, hedrande, intill gränsen till pompöst. Det konstnärliga värdet kan verkligen diskuteras i det här fallet. Åtminstone på foto ser skulpturen stel och oinspirerat passiv ut. Men man kan, om man vill, se den som en återerövring av den objektifierade kroppen.

Som monument kunde skulpturen se ut hur som helst egentligen. Den är för all framtid (så länge den håller, om den inte blir riven av ilskna twitterkungar) förknippad med Mary Wollstonecraft och hennes kamp för kvinnors lika rättigheter. Rätten att vara en helt vanlig kvinna, naken eller ej, är långt från ekonomiska och sociala rättigheter. Men något litet frö av pionjärfeminism kan ändå skönjas.

Det är för övrigt inget fel med att vara naken och kort.

Av: Ulrika Stahre

Publicerad:

LÄS VIDARE

Kultur

Prenumerera på Kulturens nyhetsbrev

Aftonbladets kulturredaktion guide till veckans viktigaste kulturhändelser och mest intressanta idédebatt.

ÄMNEN I ARTIKELN