Mejla

Martin Aagård

Kinas kommunistparti är världens största företag

Priset till Gui Minhai var bra, men det enda partiet förstår är ekonomiska påtryckningar

Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.

Foto: Fredrik Sandberg/TT / TT NYHETSBYRÅN
Kulturminster Amanda Lind delar ut Tucholsky-priset till Gui MInhai igår kväll

Det kinesiska kommunistpartiet är världens största företag. 

Ett företag vars förgreningar sträcker sig över hela världen ända in i ditt vardagsrum. Varje gång du beställer något löjligt billigt från internet sker det med det kinesiska kommunistpartiets goda minne. Din telefon, dina kläder, din lokaltrafik. Allt ingår det ekonomiska imperium som började byggas av ordförande Mao.

Det är en av världhistoriens stora ironier, och egentligen det enda som är värt att nämna när vi nu firar att det gått 30 år sedan murens fall –marknadsekonomins påstådda seger över de kommunistiska diktaturerna i öst. 

Jo, tjena.

Världens största kommunistparti bekämpades aldrig med vare sig demokrati eller marknadsekonomi. Det anpassade sig bara och förvandlades till en global kommunistparti-koncern. 

Skiftet inträffade visserligen redan 1978. Tack vare Deng Xiaopings politik lyckades Kina så småningom kombinera det sämsta av två världar – brutal tillväxtekonomi, rovdrift på arbetskraft och ett åsiktsförtryck som i mötet med den digitala teknologin skapat en hittills oöverträffad övervakningsapparat. 


Så det finns ingen anledning att förvånas över Kinas attack mot att svenska PEN-klubben gett Tucholsky-priset till den fängslade förläggaren Gui MInhai.

De agerar bara som vilket globalt företag som helst. 


Självklart respekterar de inte priset som en nationell angelägenhet. Sverige är en del av en global marknad där partiet slåss om andelar. Dålig PR bemöts omedelbart med stenhårda motangrepp, hot eller reklamkampanjer i DN.

Hur mycket vi än viftar med våra yttrandefrihetspris kommer vi att fortsätta köpa det kinesiska kommunistpartiets produkter

Det var ändå rörande att se kulturminister Amanda Linds utdelande av priset. Det är så svensk utrikespolitik ska se ut. Vi ska bekämpa alla översittare och demokratifiender och till varje pris försvara mänskliga rättigheter. Det kostade på. Enligt Kinas ambassadör är Amanda Lind numera portad från Kina. Hon har begått ”ett allvarligt misstag”.


Det pinsamma var att hon fick stå där ensam. Utan utrikesminister och statsminister vid sin sida.

Det understryker bara vad Kina redan vet: hur mycket vi än viftar med våra yttrandefrihetspris kommer vi att fortsätta köpa det kinesiska kommunistpartiets produkter. 

Vi kommer aldrig att sätta vår fruktbara handel på spel för en förläggare.

Jag tror inte vi ska chockas över att Kina behandlar oss ungefär lika illa som sina egna anställda. 

avMartin Aagård

ARTIKELN HANDLAR OM

Gui Minhai

Kina