Baggbölare i Rio

Publicerad:

Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.

KULTUR

Sätter prislappar på jord, vatten, luft och hav

En kvinna protesterar mot låga anslag till miljöforskning i samband med klimatmötet i Rio de Janeiro som avslutas i morgon.Foto

Följer man älven västerut från Umeå kommer man snart till den lilla byn Baggböle, mest känt för att ha givit namn åt baggböleriet, träbaronernas fula knep för att komma över böndernas och statens skogar. När nu FN efter tjugo år åter håller stor miljökonferens i Rio finns det anledning att återuppliva detta begrepp, men i en skala som 1800-talets skogsrövare inte kunde drömma om: själva Jorden ska säljas ut!

Mycket har hänt sedan 1992 då 172 stater ställde sig bakom konventioner om klimat och biologisk mångfald i Rio. De flesta länder har antagit planer och målsättningar, skapat myndigheter och tillsatt arbetsgrupper kring miljöfrågorna. Knappt något företag eller stad saknar hållbarhetsdokument eller grön dagordning. Och ändå har mänskligheten aldrig tidigare rört sig med sådan vansinnig fart mot en ekologisk katastrof som under dessa tjugo år.

Starka krafter talar nu i Rio för att lösningen är ”Grön ekonomi”, i klarspråk att sätta pris på miljön. Om dessa moderna baggbölare får som de vill ska alltså själva livsmiljön, jord, och hav, luft och vatten, förses med prislappar. Den förkonferens i Stockholm som den svenska regeringen stod värd för i april menade till exempel att ”miljömässiga externaliteter” ska räknas in i varupriserna för att göra ”ekosystemets tjänster” synliga. Att förstöra miljön är alltså helt okej, bara man betalar för sig.

Nu är det knappast för lite marknadsmekanismer som präglat världen de senaste årtiondena, tvärtom har marknaden på område efter områden trängt undan politiken och demokratin.

Om det inte finns mycket att hoppas på från FN-konferensen hålls det, liksom vid andra internationella konferenshaverier, parallella folkliga möten i Rio som står för en motsatt hållning. Från Peoples Summit kräver ursprungsbefolkningar och bondeorganisationer en avkolonisering av jord och vatten. Och från den internationella fackliga konferensen kom skarpa ord som tar fasta på sambandet mellan miljökrisen och de sociala kriserna. I sitt slutdokument slår facken fast att orsaken till såväl den ökande ojämlikheten som miljöförstöringen är ”vår nuvarande vinstdrivna produktion och konsumtionsmodell” och att denna måste ”ersättas med en sant hållbar utveckling”.

Det är mycket långt från ”det som är bra för företagen är bra för Sverige”-hållning som länge varit förhärskande, åtminstone i de svenska industrifacken, men kuggar väl in i senaste LO-kongressens beslut att göra klimat- och miljöarbete till prioriterad fråga.

Lars Henriksson

Publicerad:

Kultur

Prenumerera på Kulturens nyhetsbrev

Aftonbladets kulturchef Karin Petterson guidar till veckans viktigaste kulturhändelser och mest intressanta idédebatt.