ÅSIKT

Vittula, i verkligheten

Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.
KULTUR

WALTER KORPI om sitt Tornedalen

"I min första klass i folkskolan var det bara en som kunde sägas tala svenska", skriver Walter Korpi (tredje från höger på översta raden. Pojken längst till höger är Östen Mäkitalo - mobiltelefonins pionjär.)

Mikael Niemi har med sin bok Populärmusik från Vittula förändrat svenskarnas kartbild av Sverige. Där var Tornedalen tidigare knappast ens en vit fläck. I Tornedalens folkskolor fick vi lära oss namnen på åar i Halland, köpingar i Värmland och sjöar i Östergötland. Sist i geografiboken kom Norrbotten och Lappland. Där fanns en mening ungefär så här: "I östra Norrbotten talar man även det finska språket." Jag minns ännu min plötsliga insikt: Den här meningen handlar ju om oss! Men denna enda mening i geografiboken lämnade inga bestående spår hos svenskar i allmänhet. Kanske borde den dessutom ha formulerats om. I min första klass i folkskolan var det bara en som kunde sägas tala också svenska. I kyrkböckerna från förra sekelskiftet över min hemby hade prästen för enstaka personer gjort en marginalanteckning: "Talar svens-ka."

Mikael Niemis bok har fört in Tornedalen på svenskarnas Sverigekarta. Begreppet Vittula används nu på ett sätt som är nästan generande för den som har infödingsassociationer till ordet. Niemi skriver att hans hemkvarter i folkmun kallades för "Vittulajänkkä som i översättning betyder Fittmyren". Han säger att namnets ursprung var oklart men troligen kom av att det där föddes många ungar och att namnet därför blev "ett slags rå hyllning till den kvinnliga fruktsamheten". Niemis fantastiska skröna har starka verklighetsinslag, där Tornedalens sociala, politiska, språkliga och religiösa historia vävs in så att alla vi från eller i denna landsdel känner igen oss. Men han har fel om bakgrunden till det begrepp han populariserat i Sverige.

Ordet vittu finns i svenskan men med f och a i stället för v och u. Om svenskan lånat från finskan eller tvärtom är såvitt jag vet inte utrett. Ändelsen -la är vanlig i finska sammansättningar. Av till exempel ordet pesu, som betyder tvätt, kan man få pesula, som betyder tvätteri, tvättinrättning. Begreppet vittula kan därför ge många associationer. Men i stället för att vara en hyllning till kvinnlig fruktsamhet återspeglar begreppet Tornedalens sociala och politiska motsättningar.

Bakgrunden här är socialdemokraternas bostadspolitiska program, som efter kriget nådde Tornedalen i form av enfamiljs barnrikehus. Lånekontrakten var sådana, att ju fler barn man födde, desto lägre blev amorteringarna. De stora, fina barnrikehusen med moderniteter som vatten och avlopp för tidigare torpare och likställda blev en utmaning för många "bättre folk". Man mötte utmaningen med den förklenande benämningen vittula, anspelande på att man i dessa hus kunde göra rätt för sig genom att producera barn i stället för genom produktivt arbete. Här återspeglas motsättningar som ledde till att i en kommun, Tärendö, blev nazister och kommunister de två största partierna i riksdagsvalet 1936.

Slutledet i ordet Vittulajänkkä antyder en del om den sociala ingenjörskonstens problem. Tornedalsfinskan har inte ett enda ord för begreppet myr. I stället har man två ord - jänkkä som betyder liten myr och vuoma, som betyder stor myr. Placeringen av barnrikehusen bestämdes av den kommunala ekonomin. I min hemby fick en man som redan grävt en grund för ett hus med sjöutsikt inte barnrikelån för att bygga just där. I stället fick familjen tillsammans med flera andra en tomt med utsikt över en myrkant, eftersom både tomten och vatten- och avloppsanläggningen på så sätt blev billigare för kommunen.

Barnrikehusen blev modernismens standardiserande inslag i Tornedalens byar. Där hade det stora allrum, som köken alltid varit, gjorts om till ett litet kök bredvid ett stort vardagsrum. Men eftersom det passade bättre i en kultur baserad på ladugård, skog och självhushåll samlades man som förut i det nu trånga köket. Vardagsrummet blev ett finrum, som skulle hållas fritt från barn. Det dricksvatten som fanns i sjöar och bäckar har femtio år senare blivit något som man inte frivilligt tar i sin mun. Men i Sverige kommer ordet vittula nu över nästan var mans och kvinnas läppar.

Walter Korpi (professor vid institutet för social forskning i Stockholm)