ÅSIKT

Hon ger sig aldrig

Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.
KULTUR

AGNETA LILJEQVIST möter Nawal El Saadawi: älskad och avskydd över hela världen

Foto: Nawal El Saadawi, egyptisk läkare och författare på besök i Sverige. Nyligen tvingades hon gå i exil igen.

Få människor, om än någon, har betytt så mycket för de arabiska och afrikanska kvinnorna som El Saadawi. Pionjären. De arabiska feministernas moder. Som en av de första att prata öppet om könsstympning, sex, religiöst hyckleri och kvinnoförtryck har hon lyft på locket till det mest förbjudna och samtidigt förändrat livet för åtskilliga kvinnor och män världen över. För det har hon fått betala ett högt pris; dödshot, fängelse och exil.

Det finns en klassisk spänning inom politisk aktivism, mellan praktiskt arbete för att åstadkomma konkreta förändringar, ofta på gräsrotsnivå, och att med agitation och debatt skapa uppmärksamhet, öka medvetenheten och förändra tänkandet.

El Saadawi, nu 76 år, har alltmer dragits mot den senare. Hon ifrågasätter, provocerar och går gärna till domstol: senast drev hon och hennes dotter, författaren Mona Helmy, en kampanj för att tillåta barn bära sin mors namn, istället för faderns.

Hennes politiska budskap har alltid udden riktad mot det kapitalistiska Väst. Hon vill få oss västerlänningar att vakna från vårt etnocentriska, ”naturliga” förhållningssätt.

Vad står egentligen begrepp som Mellanöstern och Östasien för? Varför ligger inte London i Mellanvästern och Amerika i Bortre Västern?

El Saadawi sätter fenomenen i relation till varandra. Den västerländska ”slöjan” är sminket och ansiktslyftningarna. Hon är lika mycket emot kvinnlig nakenhet, att till exempel visa brösten med djupa urringningar, som att bära slöja. De är uttryck för samma förtryck. Själv har hon aldrig sminkat sig: ”Jag är en människa med hjärna” säger hon och pekar på sitt huvud, ”jag vill inte vara en kropp”.

Nyligen tvingades hon i exil igen. Publiceringen av pjäsen Gud avgår på toppmötet retade upp de lärde på anrika Kairouniversitetet Al-Azhar (den högsta islamiska institutionen i Egypten) och de anklagade henne för kätteri. De kräver nu att hon fråntas sitt medborgarskap och att hennes böcker förbjuds. Den 22 januari kommer domen. Till dess bor hon i Atlanta, mitt i det amerikanska bibelbältet, där hon undervisar vid Spelman College.

Sedan El Saadawi började skriva på 60-talet har mycket förändrats. Världen har blivit mer fundamentalistisk och bakåtsträvande. En av anledningarna är den neokolonialism, med USA och Israel i spetsen, som fortsätter att dominera, anser hon.

1991 fördömde hon USA:s inblandning i Kuwaitkriget. Som straff förbjöd egyptiska myndigheter hennes organisation Arab Women’s Solidarity Association och stängde dess tidning Noon.

Och kriget i Irak drabbar enligt Saadawi kvinnorna dubbelt. I Irak lever nu kvinnorna i ett fängelse som de aldrig upplevt tidigare.

El Saadawis vän, den irakiska kvinnorättsaktivisten och feministen Yanar Mohammed, har även hon blivit tystad av den religiösa överheten. Hennes brott var att i tv säga: ”Eftersom män får gifta sig med flera kvinnor, borde kvinnor få gifta sig med flera män.” Nu lever hon under ständigt dödshot.

El Saadawi är slagkraftig och vass – hon har ordets gåva. Men det finns ett avstånd mellan henne och den nya generationen feminister. En del är kritiska till att hon inte arbetar på gräsrotsnivå. ”Man måste ha en social rörelse eller politiskt parti bakom sig för att kunna förändra. Saadawi har inte det” ,säger en känd arabisk feminist. En annan kvinnlig aktivist i Irak klär sig i linne som tydligt visar hennes former och bara hud, och säger kort: ”Männen får helt enkelt vänja sig vid det.” Och avfärdar i praktisk handling El Saadawis kritik av nakenheten. En egyptisk feminist påpekar att El Saadawis ständiga exil gör att hon knappast kan vara med och påverka lokalt.

Men El Saadawi berör och engagerar, och hennes betydelse kan inte underskattas. Efter föredraget på Södra Teatern kommer en ung kvinna fram, gråtande, och griper tag i mikrofonen: ”Tack för att du finns. Du har varit räddningen i mitt liv, jag är så glad att äntligen få se dig.”

Agneta Liljeqvist