ÅSIKT

Frivilliga räddar vår digitala historia

Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.
KULTUR

Dålig profit i att göra världens information tillgänglig

”Att organisera all världens information och göra den universellt tillgänglig och användbar”. Det storslagna målet har Google satt upp för sig själv. En gång i tiden sågs ”att organisera all världens information” som en uppgift för det offentliga, vilket är varför vi har institutioner som nationalbibliotek. Men när det gäller digital information och särskilt den som produceras på internet har stater världen över med varm hand lämnat över uppgiften till privata företag.

Haken med det är att Google upptäckt att det där med att göra världens information tillgänglig inte alltid är så lönsamt. Efter att Google köpt upp Deja, arkiven över Usenet-diskussioner tillbaka till 1980-talets början – en världsunik dokumentation av internets förhistoria – har dessa i dag blivit omöjliga för forskare att söka effektivt i.

Ett annat ambitiöst projekt, Google News Archives, som innehöll tidningsartiklar 200 år tillbaka i tiden, skrotades helt oceremoniellt. Google Books går på sparlåga, medan själva sökmotorn, företagets flaggskepp, har tagit bort funktioner som Timeline som lät den användas som ett verktyg att undersöka webbens historia. Företagets hemliga algoritm, ingen annan, ska avgöra vilka resultat som blir synliga.

Internet Archives, kanske det största frivilligprojektet på webben efter Wikipedia, har däremot sparat hittills 435 miljarder historiska webbsidor, och har i dag också sökbara arkiv med 6 miljoner böcker och över 3 miljoner filmer och videoklipp – från konsertinspelningar till hemmavideor till historiska reklamfilmer och nyhetssändningar.

I januari i år lanserade de tusentals historiska spel och annan programvara, körbara över nätet så som de en gång såg ut i en Atari, Sega Genesis eller pre-Windows persondator. Videor över hur spelare återupplever sitt 1980-tal har redan börjat dyka upp på Youtube.

Att bevara och katalogisera den digitala historien må inte vara särskilt lönsamt, men det väcker uppenbarligen intresse – och i brist på offentliga satsningar, är det frivilliga som tar ansvaret.