ÅSIKT

Bra present till bröllopet

Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.
Foto: ”Kungen dör” på teater Replica.
KULTUR

TEATER

Kungen ska dö. Det vill han inte utan har skjutit upp det i tvåtusen år. Nu har hans rike krympt från nio miljarder till tusen pensionärer och fyrtiofem ungdomar. Alla skolbarn har vattenskalle och kan inget lära, ministrarna har gått och fiskat och slottet är täckt av spindelväv. Så går det om monarken människan tillåts dra ut på det oundvikliga och börjar tro att pompan runt just hennes egen viktiga person aldrig ska avta.

Eugéne Ionescos surrealistiska huggtand i min oförmåga att föreställa mig jordelivet fortgå utan just mig – kärnan i den västerländska dödsskräcken – är en kvillrande rolig text som sågar i narcissismen och kluckar åt den allmänna tröstedrömmen om åtminstone en staty av jaget på varje torg när det är slut.

En pjäs om eftermäle som kunde passa fint slog det mig, som bröllopspresent till två ungdomar som kanske är lite hemmablinda och stirriga nu av visst rabalder runt deras göranden och låtanden.

Inte så att Daniel och Victoria ska gå och se just Fria Riks uppsättning av Kungen dör på teater Replica. Den är orörlig och ofärdig och lutar sig alltför tungt på huvudrollsinnehavaren och kungen Kent Malte Malmströms axlar.

Men en liten kudde borde broderas och överlämnas av undersåtarna. Med Ionescos ord på, de som så vänligt sammanfattar vad som till sist blir kvar av ett enskilt kungaliv: ”En sida i en bok på tiotusen sidor undanställd i ett bibliotek med en miljon böcker, bland en miljon bibliotek”.

Jenny Teleman