ÅSIKT

Trump var inte först

Mattias Svensson om en dyster amerikansk historia

Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.
Foto: AP TT / NTB SCANPIX
Barack Obama.
KULTUR

Visst är det obehagligt med en amerikansk president som ger sig på den fria pressen och oförvitliga tjänstemän och domare på twitter. Det är dock inte ett helt obekant beteende i maktens korridorer. När den amerikanska centralbanken Federal Reserve 1964 ville höja räntorna kallade president Lyndon Johnson Feds ordförande till sin ranch i Texas, där Johnson rent fysiskt knuffade omkring ordföranden i sitt vardagsrum och skrek i hans ansikte: ”Boys are dying in Vietnam, and Bill Martin doesn’t care!”


Vi ska inte heller glömma bort Richard Nixon, som till en början stoppade New York Times publicering av the Pentagon Papers, försvarsdepartementets hemliga redogörelse för Vietnamkriget, och även jagade källorna till artikeln. Utöver det inbrott i demokraternas partihögkvarter i Watergate som skulle bli hans fall, beordrade Nixon vid flera tillfällen inbrott hos tankesmedjan Brookings Institution. Inbrottet skulle ske med stöd av antiterrorlagar, vad annars?


Vad gäller pressfriheten är dock ingen president i närheten av Barack Obamas dystra arv. Administrationen inledde under hans tid nio rättsfall i jakt på läckor och visselblåsare i administrationen, något som tidigare endast hänt tre gånger i historien. Massövervakningens nya befogenheter har använts i jakten på statsanställda som informerat pressen och även journalisters telefonlistor har granskats.


I det ljuset är de många läckorna från den nya administrationen snarare ett sundhetstecken.