ÅSIKT

Ta din skitlön – eller stick

Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.

avHanna Hallgren

KULTUR

Hanna Hallgren om kapitalismen som förvandlar människor till djur

Illustration: MOLLY BARTLING
Foto: FORLAGET MANIFEST
Lotta Elstad.

Kapitalismen kan enligt Walter Benjamin likställas med en religion. Det tänker jag på medan jag läser den wallraffande norska journalisten Lotta Elstads bok En såkalt drittjobb. I denna säger en av hennes lågavlönade städkollegor på det hotell i den norska kedjan Thon på vilken de arbetar: ”Kapitalismen gör människor till djur.” I senkapitalismens tidevarv förväntas människan inte bara tro på denna ekonomiska modell med strikt monoteistisk hängivenhet. Hon måste också blunda för de hierarkiska orättvisorna, brutaliteterna och ologiskheterna som följer i dess kölvatten. Hon måste kort sagt bli dum, glömsk och elak.

Lotta Elstad pekar i En såkalt drittjobb på många problem som vidhäftar arbetslivet i västvärldens samhällen. Det är inte bara så att inkomstskillnaderna mellan människor ökar. En kritik av detta faktum omöjliggörs i stort sett med hänvisningar till globaliseringen: städar du inte för denna skitlön, läggs ditt okvalificerade arbete ut på entreprenad. Någon annan från ett annat land förväntas glad och tacksam städa mer för en mindre summa.

Att människors rörlighet mellan länder missbrukas på värsta tänkbara sätt i kapitalismens namn tydliggörs också av hur flykting- och arbetspolitik blandas samman.

När staten och kapitalet sitter i samma båt uppstår ibland cyniska situationer. Den ovan citerade städkollegan är exempelvis en högutbildad man som kom till Norge som flykting. För att nu inte riskera att utvisas måste han kunna uppvisa att han har ett fast heltidsjobb. Att på detta sätt omvandla flyktingar (de som inte vågar klaga av rädsla för att mista livet) till arbetskraftsinvandrare för att uppfylla nationella behov inom service- och rengöringsbranschen är förstås både inhumant och resursslösande.

Elstad kritiserar i sin bok den monsterlika girighet som tillåts regera samtiden (mer aktuell än någonsin, nu när i princip bara bankerna kan gå på soc utan motprestation). Hon poängterar också att det inte finns några skitjobb. Däremot finns det skitlöner och hårt arbetande människor som behandlas som skit.

Det finns ett strukturellt skitsystem: ”Noen tjener penger på at andre har lav lønn, lav sosial status og generelt dårlige arbeidsavtaler”, skriver Elstad. Det är viktigt att tala om rädslans funktion som smörjmedel i detta hierarkiska system. Rädslan – att inte våga säga ifrån. Rädslan – att bli uppsagd på godtyckliga grunder. Rädslan – att inte kunna betala hyran och inte veta om det finns någon hjälp att få.

Vad allt ytterst handlar om? Som vanligt: om politik och samhälleliga visioner. Vill vi ha någonting gemensamt? Kan vi förvänta oss ett stöd – i och för varandra? Hur vill vi definiera gränserna för vår (med)mänsklighet? Jag tänker på den där ramsan: hellre lite skit i hörnen än ett rent helvete. Men det mest besvärande stavas varken skit-i-hörnen eller rent-helvete, utan tron-på-en-enda-gud. Mammon, han som skramlar i fickorna. För att vara så dyrkad och omhuldad, producerar han exceptionellt mycket skit.