ÅSIKT

Skitsnacket avslöjat

Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.
KULTUR

Maja Lundgren om falska och äkta profeter

Foto: Wheen.

Vad är det för skillnad mellan upplysningen och kristendomen? Frågan är gigantisk och naiv. Den bör undersökas i tolv band av en lärd humanist av en sort som knappt finns längre.

Men jag vill ändå försöka reda ut det lite. En kristen ska frukta Herren, som har makten att dräpa och kasta i det brinnande Gehenna. En upplysnings-

människa ska vara stolt, fri och förnuftig och inte vara rädd. En kristen ska lyda och tjäna, vara beredd att dö martyrdöden men inte göra uppror. En upplysningsmänniska ska ifrågasätta och revoltera, vara altruist men inte självutplånande. En kristen ska skämmas och våndas för kunskapen, den straffades ju med arvsynden. En upplysningsmänniska ska tvärtom söka egen kunskap och ifrågasätta auktoriteter. En upplysningsmänniska skulle ha sagt precis som Petrus angående den förestående korsfästelsen: Det får inte ske. "Ingalunda får detta vederfaras dig." För Jesus var detta tal av Satan, eftersom martyrskapet var en blodig nödvändighet, det enda sättet att lyda Gud.

För en upplysningsmänniska har ondskan orsaker som går att förklara: sociala, psykologiska, ekonomiska. Men enligt Nya testamentet kommer ondskan från Djävulen, en personligt verkande makt. Det senaste är en av de farligaste beståndsdelarna - och de falskaste menar jag - i kristendomen.

Tillsammans med påbudet att slaviskt lyda Gud och den centrala tanken på människooffer (Abrahams offer av sin son, Guds offer av sin son) gör att det alltid latent finns ett Knutby i Skrifterna. De kan urskulda häxprocesser, krig, slaveri, folkmord. Själva lidandekulten förefaller som ett sätt att hålla människan i bojor.

Men den nya feelgood-religionen, där Gud uppfyller människans behov av tröst och kärlek utan att döma, är något annat. Feelgood-religionen är ju ofta uppblandad med en hel del andra trosföreställningar: buddhism, Arkiv X-mystik, diverse konspirationsteorier à la Da Vincikoden, astrologi och så vidare. Därutöver finns det en indelning i högerkristna och vänsterkristna.

Det är uppenbart att kristendomen är politiskt kluven i två olika läger.

Politiker använder sig av den. Trosbekännelsen fortsätter att dikteras som om ingenting hade hänt, medan avhoppen från kyrkan fortsätter.

Det finns en gemensam nämnare mellan den gudlöse upplysningsförespråkaren Francis Wheen och Jesus. "Akta er för falska profeter", säger de båda. Se upp, det finns ulvar i fårakläder.

Vem vet om inte Jesus ständiga attacker mot skenhelighet, hyckleri och bigotteri gick i arv till upplysningen. Den genomborrande blicken som ser dollargrinet under krokodiltårarna.

Francis Wheen har skrivit en bok att anbefalla. Han sliter av ulvarna deras fårakläder och punkterar varje jargong. Mumbo Jumbo - hur skitsnacket erövrade världen visar hur mischmaschet av new age, postmodern sanningsrelativism, tron på ufon och kristendom har samverkat för att slå dunster i ögonen på folk, vrida politiken långt åt höger och motivera krig.

I "När jag växte upp var världen farlig att leva i, och vi visste exakt vilka som var "de". Det var vi mot dem, och det var klart vilka de var. I dag är vi inte så säkra på vilka de är, men vi vet att de finns." George W Bush år 2000.

Som Tage Danielsson skrev år 1984 i dikten Humanistiskt kredo:

Man söver oss med falskt och fagert tal. / Avsikten är med denna tankebråte / Att få den solidariske lojal / Som undersåten mot sin översåte.

Enligt Francis Wheen är det vanmakten som får människor att söka sig till andra former av konspirationsteorier än de som faktiskt har sin grund i verkligheten. USA och England har konspirerat som fan, de kommer att få fan för det med tiden eftersom imperiet med stor säkerhet kommer att gå under - man kan inte dra på sig hur många fiender som helst, stödja en diktator här och störta en USA-kritisk demokrati där, härska genom att söndra, och förklä det hela i religiös retorik utan att det slår tillbaks. Men just nu är det dessa huggormars avföda som dominerar. Det behövs inga ufon, människors verk är illa nog.

Wheen skriver också om något vi är mycket välbekanta med i Sverige: frosseri i "sorg". Han kallar det Di-arré.

Forum

Essä

Maja Lundgren