DÄRFÖR var de kommunister
Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.
Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2004-10-12
1917 skrev Rosa Luxemburg, mördad av anti-kommunister två år senare, ett brev till Sonja Liebknecht, gift med Karl Liebknecht, som mördades samma år av samma kommunisthatare. För att hylla henne efter hennes död lät Karl Kraus, Wiens mest lysande skribent (och en föregångare till Elfriede Jelinek) publicera Luxemburgs brev till Sonja Liebknecht i sin tidning Die Fackel. Kraus var på intet sätt kommunist; de häcklades lika obarmhärtigt som alla andra i Die Fackel. Luxemburgs brev handlade om några bufflar, tyskt krigsbyte från Rumänien som hon sett plågas och piskas på fängelsegården. Till Die Fackel inflöt då ett protestbrev från en godsägarinna, som hånade och skämtade med Luxemburgs medkänsla med bufflarna och tyckte att Luxemburg fick skylla sig själv för sin våldsamma död eftersom hon var kommunist.
På detta svarade Karl Kraus med ett av litteraturhistoriens mest svavelosande inlägg någonsin. Walter Benjamin kallar det "efterkrigstidens starkaste, borgerliga prosa". I denna tid tänker jag ofta på detta Kraus vulkaniska utbrott, eftersom det tycks tabu att tala om VARFÖR kommunismen uppstod och väckte hopp hos dåtidens förtryckta. Här ett utsnitt från inlägget, som publicerades 1920:
"Vad jag anser är - och nu ska jag en gång för alla göra upp med detta undermänskliga släkte av gods- och blodsägare och deras anhang, som inte ens förstår ren tyska och därför inte lyckats sluta sig till min verkliga åsikt av mina "Motsägelser", nu ska jag en gång för alla tala rent språk med dem" - vad jag anser är att kommunismen som realitet bara är en reaktion på deras egen livsförtrampande ideologi och i alla fall benådad med ett idémässigt långt renare ursprung; ett perverterat motmedel för ett på idéplanet långt renare ändamål - fan ta dess praktik, men den själv, må Gud bevara som ett ständigt hot över huvudet på dem som tronar på detta livets goda och helst skulle driva alla andra ut till hungerns och den fosterländska ärans fronter, för att med den trösten, att livet inte är det högsta goda, försvara deras gods och guld åt dem. Gud bevare den åt oss, så att detta pack, som redan tappat huvudet av skamlöshet, inte blir ännu fräckare, och så att detta sällskap av exklusivt njutningsberättigade, som menar att den av dem lydnadsskyldiga mänskligheten fått kärlek nog, när den har fått deras syfilis - så att detta pack åtminstone också måste gå till sängs med en mardröm. Så att de åtminstone förlorar lusten till moralpredikningar för sina offer och det skämtlynne som tillåter dem att kläcka vitsar om dem!"
Man kanske ska tillägga att Rosa Luxemburg var - eller snarare utvecklades till - en annorlunda kommunist, även om sådana inte anses ha existerat. Lenins och Trotskijs metod efter ryska revolutionen, att fullkomligt utplåna demokratin, såg hon som katastrofal. Upplösningen av den konstituerande församlingen i Ryssland berövade människorna en fundamental, demokratisk institution, menade hon. Avskaffandet av den allmänna rösträtten och upphävandet av de viktigaste, demokratiska garantierna - pressfriheten, mötesfriheten och föreningsfriheten - såg hon som lika katastrofala. Det skulle hindra en gynnsam samhällsutveckling. Och däri fick hon ju, med en underdrift, rätt.
Maria-Pia Boëthius
