ÅSIKT

Lätt om snålt

KULTUR

BARBRO WESTLING har roligt på skånska

Foto: Bror Tommy Borgström och Bill Hugg i "Den girige".

Freud påstod att pengar inte bara är pengar utan alltid har en annan betydelse också. Den som lätt ger ut pengar är inte bara snäll och den som håller på varje krona är inte bara missunnsam. Men nog är Molières Harpagon alldeles sjukligt beroende av sina pengar ändå. Det formligen knyter sig i Bror Tommy Borgström då han ska pressa fram ordet "bjuda", så vämjelig är tanken på att ge ut pengar på mat åt andra.

Hellre döda barn än ett förlorat kassaskrin. Hellre själv lägga vantarna på den unga sköna, än att låta sonen få den han har kär.

Struttande i lappad överrock, vildvuxna grå polisonger och med ett stramande drag över läpparna är Borgström både på pricken komisk och känsligt iskallt varierad i sitt gammelmansporträtt.

Han sätter utomordentligt bra spinn på de andras påkar och på Marsvinsholms slott lämnas den psykologiska djupdykningen så gott som helt därhän.

Ystads Stående Teatersällskap låter oss förstå att det är synd om Harpagon, att han på något sätt lider, men framför allt spelas här fars, med skånsk auktoritet och gamla beprövade medel.

Johan Huldt har både aktualiserat och strukit i texten och han har dessutom satt expansive Carl Magnus Dellow att spela kopplerskan Frosine. Med svällande kuddar, mörk-rödaste läppstift och på groteskt bredflabbad skånska flirtar Dellow ohämmat med publiken, och Bill Huggs tjänare hakar på med handgripligt hukande och fåordig komik.

Det är överlag flinkt och rappt. Unge Cleante (Hans-Christian Thulin) gör entré på gammal motorcykel och slåss övertygande hätskt med snålpappa i den sparsamt sprutande fontänen medan Valere (Joakim Narin) håller med husbond och bugar korrekt, allt för att vinna Elise (Malin Halland), Harpagons charleston-dansande dotter.

Det är överhuvudtaget en mycket fysisk och energisk föreställning med fin känsla för tempo och gammeldags krumelurer.

Det vill liksom aldrig bli annat än skoj med två som felaktigt tror att de pratar om samma sak eller med någon som springer rätt in i en vägg, bara det görs med schwung och övertygande gott humör.

Då kan det till och med verka lätt att vara sjukligt snål.

Teater

Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.

Barbro Westling