ÅSIKT

VW-gate är en moralisk kris

Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.
KULTUR

Filmaren Fredrik Gertten om VW-gate: Dags att begränsa biljättarnas makt över våra liv

Scen ur Fredrik Gerttens film ”Bikes vs cars”.
Foto: Lasse Allard
Fredrik Gertten, dokumentärfilmare.

VW-gate. Den värsta storföretagsskandalen sen Enronaffären. Ett eko av bankkrisen då regeringar tvingades säkra storbankernas existens.

Så är vi där igen. Vi som försöker göra rätt. Sorterar sopor och köper ekologisk mat – vi delar planet med ett betrott bilföretag som medvetet vilselett kunder och myndigheter. Deras bilar är 40 gånger smutsigare än vad de lovat.

Jag blir både trött och ledsen. Det finns folk som sagt att min film Bikes vs cars är ”konspiratorisk”. Nu visar sig verkligheten från en ännu dystrare sida. För kan Volkswagen fuska – vem vågar stå upp och säga att italienare, fransmän, koreaner, kineser, amerikaner eller ens svenska bilföretag är hederligare?

I min film talar jag om billobbyn. En kraft som är större än ett enskilt företag, det är fackföreningar, kommunalråd, riksdagsmän från regioner med kopplingar till bilindustrin: krafter som vill bilindustrin väl på ett extremt och väldigt okritiskt sätt.

I Tyskland pekas det redan på den osunda relationen mellan Angela Merkel och bilindustrin. Hennes rådgivare har vandrat fram och tillbaka från regering till industrin. De politiska partierna i Tyskland har gratis bilar från BMW.

Hur ser det ut i Sverige? Är bilindustrins väl alltid Sveriges väl? Får man ens ställa den frågan. Vi som älskar Volvo och Saab så djupt.

Om vi vill bilindustrins bästa är det nog dags att sluta lyssna på den. Ställa krav i stället. Diesel- och VW-skandalen är spiken i kistan för de krafter som tydligt representerar ett särintresse. Nu handlar det inte längre om industripolitik utan om vilseledande propaganda som för politiker och medborgare bakom ljuset och som direkt går ut över människors hälsa.

I vinter samlas världens ledare för ännu ett klimatmöte, den här gången i Paris. Kom ihåg mötet i Köpenhamn som slutade i besvikelse. Allt detta förhandlande om utsläpp. Vi vet att Tyskland gick emot skärpa utsläppskrav på europeiska bilar 2012, efter en generös donation från BMW:s ägarfamilj till tyska regeringspartiet CDU.

Är det ens meningsfullt att förhandla om klimatet om bilindustrin likt VW medvetet får oss att tro att deras bilar har blivit renare? När det inte ens är sant.

Volvo nyanställer i Sverige, det är förstås bra. Synd bara att de bygger större bilar än någonsin. I en tid då vi alla borde visa att vi tar klimathotet på allvar.

Bilindustrin har blivit en bromskloss i utvecklingen.

En rimlig fråga är om bilbranschen någonsin kommer återvinna vårt förtroende. Samtidigt som jag ställer frågan så minns jag hur bankerna snabbt flutit upp igen, som om inget hänt. Svaret ligger i den enorma pr-investering som görs.

Så se upp, försök genomskåda skönsnacket. Våga se att några av planetens största företag investerar miljarder i pr för att vi inte ska rädda klimatet och vår planet. Ska världen förändras, vill de att det ska ske i deras takt. Vilket i själva verket betyder inte alls.

Vad gör vi då i Sverige? Regeringen måste få till att en total och skoningslös granskning av våra svenska fordonstillverkare Volvo och Scania. Kontrollera importbilarna. Samma på EU-nivå. Regeringar måste se förbi industrins kortsiktiga intressen. En sund industri älskar tvingande regleringar. Det tvingar fram innovation och teknisk utveckling.

S och MP-regeringen talar klimat men har den andra foten stadigt förankrad i svensk tradition. Motortillverkarna får glädjas åt utökade subventioner, 500 forskningsmiljoner till Volvos självkörande bilar, längre och tyngre lastbilar och gigantiska motorvägsprojekt.

I jämförelse är satsningarna på järnväg, kollektivtrafik och cykel små. I den nyligen presenterade budgeten ökar anslaget till väginvesteringar för varje år, från 4,9 miljarder 2016 till hela 13,8 miljarder år 2019, betydligt mer än vad tåg, kollektivtrafik och cykel får – tillsammans.

I Stockholm planeras för Förbifart Stockholm, ett vansinnesprojekt, större och dyrare än Öresundsbron, som låser fast Stockholmsregionen i bilberoende i minst femtio år till.

Utsläpp från vägtrafiken i Sverige orsakar minst 1 300 förtida dödsfall per år och många av de hälsorisker som redan presenterats med förbifarten riskerar bli ännu värre med vetskapen om att många dieselbilar släpper ut 40–50 gånger mer farliga partiklar än testerna visat. Dieselskandalen är ännu ett skäl att ompröva beslutet och de samhällsekonomiska beräkningar som ligger till grund för det.

Det som är viktigt att komma ihåg är att samma krafter som ligger bakom fusket nu kommer investera tid och pengar för att försöka isolera frågan och göra den mindre allvarlig än den verkligen är. Moraset inom den europeiska bilindustrin visar med oroväckande tydlighet att politikerna bör dra öronen åt sig i stället för att fortsätta springa billobbyns intressen.

Bilindustrin och deras medlöpare har alltför länge dikterat hur våra samhällen ska byggas utifrån privatbilismens premisser. Med min film ville jag skildra de krafter som rivit sönder den traditionella staden, utarmat landsbygden och skapat den frustration som bilköer och pendlingsavstånd skapar.

VW fifflade med avgasreningen i ett försök att både ge effekt och kunna framstå som ansvarsfulla. När allt faller på marken återstår bara smutsiga fakta.

De bryr sig inte om miljön. Detta i en tid av klimatkris, en tid då vi överkonsumerar jordens resurser. Världens journalister och debattörer måste flytta fokus. VW-gate handlar inte om ett storföretags pr-debacle, eller om börskurser. Det är en moralisk kris för en central bransch i vårt ekonomiska system. Om detta måste vi tala.

Så okej, jag erkänner, jag är inte bara ledsen. Jag är förbannad.

Fredrik Gertten

ARTIKELN HANDLAR OM