ÅSIKT

Scocco går in i fällan

Mattias Svensson: Jag hoppas att jag bidragit till en sakligare diskussion

Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.
Foto: TT
Sandro Scocco, ekonom.
KULTUR

Sandro Scocco brakar rakt i de fällor jag försökte undvika med min recension av Tino Sanandajis bok Massutmaning. Man kan förstås, som Scocco, hävda att det är en högerteori att en del människor på grund av låg utbildning och brister i förkunskaper och språk är så långt från arbetsmarknaden att inte ens subventioner gör dem anställningsbara – men det gör inte att de får jobb.

Man kan, som Scocco, tillskriva Sanandaji dunkla avsikter bakom att beskriva ökande brottslighet i utsatta områden, men det får inte brottsligheten att vara mindre av ett problem, främst för de boende där. Man kan med fog påpeka att Sanandaji beter sig illa i polemik i kommentarsfält, med epitet och ogrundade utfall (men man bör i så fall undvika förfarandet i föregående mening). Då får vi en infekterad personstrid mellan två tangentbordens alfahannar kring metafrågan vad och vem som alls får diskuteras, i stället för en viktig diskussion om arbetsmarknad och brottslighet.


Det är en stundtals löjeväckande konflikt de båda herrarna har hamnat i. Scocco har författat en rapport om att invandring sedan 1950-talet varit en vinstaffär för Sverige. Sanandaji har visat att det inte stämmer sedan asylinvandring började dominera från 1990-talet.

Båda har rätt! De har valt olika utgångspunkter för att beskriva ett komplext och föränderligt fenomen, och i stället för att peststämpla eller felförklara den ena eller den andra bör vi nyktert värdera de empiriska utsagornas relevans för hur politiken bör utformas framöver. Scoccos längre perspektiv från arbetskrafts­invandringens tid ser i alla fall jag som argument mot Sanandajis (och LO:s) vilja att inskränka just arbetskraftsinvandringen. Men det gör inte att vi ska förvänta oss att flyktingmottagandet under hösten 2015 kommer att bli en samhällsekonomisk vinst.

Kan det inte räcka med att det stora flyktingmottagandet i en orolig tid och ett blodigt år på jorden var ett humanitärt sådant – om inte för alla som flydde, så förhoppningsvis för de som kom hit? Det senare är ju den massutmaning som Sanandaji med både förtjänster och brister adresserar i sin bok.


Scoccos kritik mot min recension är ändå en uppiggande variation. Jag har nog aldrig fått så mycket beröm för en recension som för den här. I mina bästa stunder hoppas jag ha förlöst en sakligare diskussion i de infekterade frågorna om invandring och integration, men då krävs också invändningar.

ARTIKELN HANDLAR OM