Kultur

Gripne ”imamen” – Jag är inte religiös

Raad Al-Duhan är en av landets farligaste människor – frågan är bara varför

avMartin Aagård

Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.

1 av 2 | Foto: PERNILLA WAHLMAN
Raad Al-Duhan säger sig inte vara religiös, men han anklagas för att vara radikal islamist.

Mitt emot mig på Espresso House sitter en farlig man.

Så farlig att Säkerhetspolisen hållit honom inlåst i sex månader med hänvisning till rikets säkerhet.

Enligt Ebba Busch Thor utgör han ett så stort hot att vi borde ”stresstesta” vårt rättssystem för att se hur länge han kan hållas inlåst utan en normal rättegång. Under sitt tal på Kristdemokraternas riksting liksom skrek hon ordet ”stresstesta” och förklarade att han är ”islamist”.

Men det finns ett litet problem med den beskrivningen.

– Jag är inte religiös, säger Raad Al-Duhan.


Det bör kanske påpekas att 34-årige Raad Al-Duhans definition av ”inte religiös” är lite annorlunda än vad de flesta är vana vid. 

Någon imam har han aldrig varit. Bara boxningstränare. Men visst tror han på Gud. Han ber ibland, fastar ibland, dricker inte alkohol, även om det kanske mest är av hälsoskäl. Men han har inte besökt en moské på två år. Ber man honom förklara närmare vad han egentligen menar så börjar han prata om tolerans och hur man ska motverka extremism. Att vara ”religiös” är en sorts skala. Han befinner sig långt ner på den. 

Sport är ändå den största religionen.

Att han beundrar sin ökände far är något som hållits emot Raad Al-Duhan

Det finns inte ett uns av fundamentalism i honom, enligt honom själv. Han är inte intresserad av religion. Hans exfru bar inte slöja, det gör inte hans syster heller, han festar, dansar breakdance, boxas, han har vänner med vitt skilda bakgrunder. De är shia, kurder, kristna, judar, han diskriminerar ingen. I sin boxningsklubb har han jobbat med hbtq-personer, med transsexuella. På mammans sida är familjen shiamuslimer och det är något de är stolta över.

Enligt Raad al-Duhan har hans pappa, den ökände imamen från Gävle, Abo Raad inga problem med allt detta. Han är nämligen mycket tolerant och en riktig intellektuell. Beviset är att shiamuslimer ber i hans moské.

Att han beundrar sin ökände far är något som hållits emot Raad Al-Duhan. 

I en artikel som publicerades i VLT och Gefle Dagblad avslöjar en hemlig källa att han talat väl om sin pappa under sin tid som ungdomsledare i Umeå, och kallat honom ”Europas största imam”. Enligt samma källa ska han ha pratat om Usama bin Ladin och visat jihadistfilmer. ”Inte så att han predikade utan han låtsades som att det var på skoj”, sade källan.

Själv har han inget minne av händelsen, men han har inga problem med att berätta vad han tycker om Al Qaidas forna ledare, mannen bakom 11 spetember-attackerna.

– När Usama bin Ladin kommer på tal frågar jag alltid ”varför är han terrorist?” Varför var han inte terrorist när USA hjälpte honom med vapen och pengar? Varför var han inte terrorist när han hade kontor i Saudiarabien och rekryterade jihadister? Varför blev han terrorist först när han gick på högsta hönset?

Raad al Duhan har inga höga tankar om USA, som han menar är ansvariga för en miljon barns död i hans forna hemland, Irak.


Foto: SVT FORUM
Ebba Busch Thor på KD:s riksting 2019.

Raad Al-Duhan kan säga vad som helst. Det är ändå ingen som tror honom. Han har alla från Säpo till Ebba Busch Thor mot sig.

Samtidigt kan han visa Facebookuppdateringar från flera år tillbaka där han förklarar sitt hat mot IS och beklagar sig över kurdernas lidande i Irak.

”Okunniga idioter som utför handlingar i religionens namn för att förstöra för muslimer runt om i världen. Hur kan man säga att man är muslim och tillåta sig förnedra islam med dessa ord och handlingar som IS gör?”, skriver han i februari 2015.

Om Raad al Duhan vill inspirera unga svenskar till att dö för kalifatet, gör han det svårt för sig

Han delar Annie Lööfs tweets om att bekämpa antisemitism och skriver om att man måste slåss mot terrorism och IS ”äckliga krig mot oskyldiga”. Han är full av vassa repliker om hur vanliga muslimer misstänkliggörs men IS-krigare går fria.

– Om du kommer till Sverige och är religiös då är du extremist. Om du sitter hemma och tiger då är du sympatisör. Om du blir välintegrerad, som jag, då är du ett säkerhetshot. Men du om du åker till IS och krigar och kommer tillbaka då ska de hjälpa dig att hitta jobb och integrera dig!

– Vi har trehundra personer som åkt från Sverige till IS. Vissa har Säpo haft vetskap om, men vi har ännu ingen lag som förbjuder folk att åka ner och skjuta skallen av folk. 

Alla svenska IS-rekryter har radikaliserats via sociala medier, menar han. Själv har han träffat två. Han förstod ingenting innan de åkte. Det är som med självmördare, menar han. När det händer blir alla helt chockade.

Om Raad al Duhan vill inspirera unga svenskar till att dö för kalifatet, gör han det svårt för sig.

Till skillnad från i Norge och Danmark finns det inga öppet våldsbejakande salafistiska eller jihadistiska predikanter i Sverige.

Ändå ingår han i den grupp ”imamer” som enligt Säpo bidrar så starkt till radikalisering av svenska muslimer att de hållits fängslade i sex månader och nu dömts att utvisas. En förbryllande historia där Säpo och Migrationsverket vägrat avslöja vad de sex männen egentligen misstänks för.

Och tittar man på just Raad Al-Duhan är det svårt att tro att det skulle handla om att rekrytera IS-rkigare.

Foto: TT NYHETSBYRÅN
Magnus Ranstorp, terrorexpert på institutet CATS på Försvarshögskolan.

Till skillnad från i Norge och Danmark finns det inga öppet våldsbejakande salafistiska eller jihadistiska predikanter i Sverige. Vi saknar ”organisationer som öppet förespråkar en jihadistisk ideologi” konstaterar forskaren Magnus Sandelin i en Timbro-rapport från 2018.

Men kanske finns de ändå?

I hemlighet?

Många har lagt stor möda på att försöka hitta dolda jihadistiska nätverk i Sverige. Framförallt genom att tråla sociala medier på jakt efter hatiska budskap.

Den mest ambitiösa kartläggningen av dold salafism kom i fjol. Då presenterades en rapport från specialinstitutet CATS (Centrum för assymetriska hot- och terrorismstudier), som är en del av Försvarshögskolan, skriven av bland annat terrorexperten Magnus Ranstorp. CATS hade fått i uppdrag av Myndigheten för Samhällsskydd och Beredskap att författa en rapport om ”informationspåverkan inom de salafistiska jihadistmiljöerna”.

Ordvalet är viktigt.

Påverkan.

Det handlar alltså inte om att kartlägga potentiella terrorister. Utan om ett av de trendigaste begreppen inom modern säkerhetspolitik – informationspåverkan. Ett begrepp som hänger samman med teorierna om ”hybridkrig” och används för att beskriva främmande staters försök att förändra samhället genom vilselsedning, desinformation och propaganda. Vi känner alla till anklagelserna om att Putin låg bakom Trumps valseger och Brexit. 

Att begreppet kan missbrukas har jag själv fått erfara. 2017 anklagades Aftonbladet Kultur av forskaren Martin Kragh för att vara en del av en rysk påverkanskampanj, på grund av våra artiklar om Ukraina. Även i USA har journalister angripits för att driva ryska påverkansoperationer tack vare sin rapportering.

CATS rapport vill bredda användningen av begreppet. Det är nämligen inte bara främmande stater utan även ”icke-statliga aktörer” som kan använda sig av påverkan, menar de. Och denna påverkan kan vara ”illegitim” även om den inte är olaglig.

Även om ”salafistiskt tankegods” inte är tydligt våldsbejakande kan det ändå vara farligt, menar författarna.

I klartext kan man säga att rapporten menar att yttrandefriheten måste begränsas när den används till att bedriva påverkan. Den kan nämligen förvandlas till en ”sårbarhet” när den sätts i händerna på salafister.


Det finns flera påståenden i rapporten som går att ifrågasätta. ”Alla salafister är inte jihadister, men alla jihadister är salafister”, slår rapportförfattarna fast.

Det skulle inte alla hålla med om. En av Frankrikes mest kända terrorforskare Olivier Roy, hävdar till exempel bestämt att IS inte är salafister. De är alldeles för olika. 

Raad Al-Duhan nämns på ett enda ställe i den 270-sidiga rapporten

Rapporten erkänner att den inte ger en fullödig bild av svensk salafism, men slår samtidigt fast att den ska användas som stöd för ”operativa” åtgärder. Helt enkelt vara en grund för säkerhetspolisens insatser.

Raad Al-Duhan nämns på ett enda ställe i den 270-sidiga rapporten, som enligt författarna bygger på 70-talet intervjuer med polis, socialtjänst, skola, personer inom civilsamhället och journalister. Där står det felaktigt att han dömts till fängelse för att ha dödshotat Gefle Dagblads förra chefredaktör Anna Gullberg.

I processen som lett till att Raad Al-Duhan fängslades utan rättegång i sex månader, har Migrationsverket använt sig av CATS rapport.

Det stämmer att han dömts för att ha hotat henne efter att tidningen granskat moskén i Gävle. Men inte till fängelse. Fallet överklagades till hovrätten där han dömdes till villkorlig dom och dagsböter. Hovrättens dom var klar när rapporten skrevs. 

Det kan tyckas vara ett mindre fel, som författarna säkerligen inte skulle ha några problem med att korrigera om det påpekades, men i processen som lett till att Raad Al-Duhan fängslades utan rättegång i sex månader, har Migrationsverket använt sig av CATS rapport.

Exakt vilken betydelse den haft i den hemliga rättegången mot honom och de övriga ”imamerna” är belagt med sekretess. Men i rapporten pekas samtliga män ut som ett år senare kommer att gripas och sättas i förvar.


Säpo fattade dock intresse för Raad Al-Duhan och hans far långt innan CATS började ifrågasätta var gränsen för salafisters yttrandefrihet ska gå.

2004 fick pappan avslag på sin ansökan om svenskt medborgarskap. Under tiden som följde fick Raad Al-Duhan veta att Säkerhetspolisen förhört sig om honom.

När Abo Raad utsattes för ett mordförsök 2006 kopplades Säpo in på fallet men förundersökningen lades ner. Abo Raad anklagade först shiamuslimer för att ligga bakom dådet, men säger sig idag inte veta vilka som angrep honom.

Även Raad Al-Duhan har nekats svenskt medborgarskap. Första gången 2012. Fyra år senare fick han avslag igen. Enligt honom själv argumenterade Migrationsverket då för beslutet genom att visa upp fem artiklar om hans pappa och en artikel om dödshotet mot Gefle Dagblads chefredaktör.

Resten av den månghövdade familjen har samtliga beviljats medborgarskap. Ända fram till 2015 hade Abo Raad dessutom svenskt pass. Men misstankarna mot honom var aldrig tillräckligt starka för att föranleda några rättsliga åtgärder. Tills i år.

Vad säkerhetspolisens intresse för Raad Al-Duhan bygger på, säger han sig inte veta. Han menar att de sex personer som greps i våras med hjälp av lagen om särskild utlänningskontroll valdes ut just för att de saknar medborgarskap.

– De hade inte koll på Akilov. De hade inte koll på de 300 som åkte ner. Men de har koll på Raad Al-Duhan som fått priser för sitt jobb med barn och ungdomar. Det är väldigt märkligt.

Han kallar Säpo för ett ”dagis”.

– De har ägnat sig åt att köpa informatörer och fina kostymer. Det är en misslyckad myndighet.


Om gripandet av de sex ”imamerna” är en anti-påverkansoperation blir den åtminstone begriplig.

Det är egentligen lätt att förstå Ebba Busch Thor.

Om Raad Al-Duhan utgör ett allvarligt hot mot rikets säkerhet så är hotet inte undanröjt. Tvärtom. För tillfället rör han sig fritt på Gävles gator.

Och det är faktiskt helt orimligt.

Fem gånger i veckan måste han visserligen gå till polisstationen för att visa sitt leg och skriva under ett papper. Något han inte har något emot eftersom det finns två tjejer där som är ganska snygga, säger han. Men i övrigt rör han sig fritt.

Han väntar på att utvisningsbeslutet till Irak ska kunna verkställas. Vilket kan ske först när säkerhetsläget blivit bättre. Med tanke på det kaos som för närvarande råder i Irak lär han gå fram och tillbaka till polisstationen i Gävle många gånger. Landet där han inte satt sin fot sedan mitten på 90-talet befinner sig i uppror.


Vad Raad Al-Duhan gjort sig skyldig till vet än så länge bara han själv, Säpo, Migrationsverket och möjligen Gud. Jag höll på att säga Ebba Busch Thor. Hon är i alla fall tvärsäker på att han är en hatpredikant som ska användas för att ”stresstesta” rättssäkerheten.

”Vi ska kunna lita på att staten skyddar oss”, sa hon i sitt tal på KD:s riksting.

Ett uttalande man kan skriva under på.

Om gripandet av de sex ”imamerna” skulle visa sig vara en anti-påverkansoperation blir aktionen förvisso begriplig. Det skulle förklara varför det inte går att avslöja vad de misstänks för, eftersom det inte är ett brott, utan bara ”illegitimt tankegods”.

Men det vore det största attentatet mot yttrandefriheten och det öppna samhället på oerhört länge.