Stjärntecken i tiden

Anna Andersson om heta intresset för astrologi och nyandlighet

avAnna Andersson

Publicerad:
Uppdaterad:

Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.

”Frustrerad! Är planeterna retrograd eller något? Mycket går åt skogen just nu.”

Utropet i en Facebook-grupp med drygt 3 000 medlemmar får snabbt inkännande svar; jo, det är faktiskt ovanligt många planeter som backar och det ställer sannerligen till det. Men snart vänder i alla fall Mars och då blir det lite lättare!

Gruppen är till för de astrologiintresserade, men även tarot, kristaller, drömtydning och rening av rum diskuteras mycket (vid det sistnämnda tycks första försvarslinjen vara att bränna lite salvia). Den är mycket aktiv och tonen aldrig annat än tolerant och stöttande. De flesta tycks vara relativt unga, mellan 20 och 40. Under de månader jag har följt gruppen tror jag att jag en gång sett en man delta i samtalet.

Den är också ett tecken i tiden. Allting som har med astrologi att göra växer snabbt på nätet. Mellan 2016 och 2017 ökade tittandet på Youtube-filmer om astrologi med 62 procent, astrologirelaterat material på Facebook ökade med 116 procent och på Twitter var ökningen 300 procent. Detta enligt minidokumentären Explained: Astrology som finns på Netflix. Ja, Netflix har just gjort en film om astrologi.

Låt oss redan nu slå fast att nej, astrologi har inget med vetenskap att göra. Inte heller med någon religion eller -politisk ideologi (även om skämtet ”libertarianism är astrologi för män” är väldigt roligt, jag har tyvärr inte kommit på det själv).

Med det ur vägen – varför tycks intresset för astrologi öka?

En del ligger säkert i siffrorna ovan. Internet har gjort den lättillgänglig, man kan sitta hemma och snabbt och enkelt komma i kontakt med likasinnade, inte minst via de sociala plattformarna, och det finns flera sajter där man på tre sekunder får fram sitt eget födelsehoroskop.

Det är inte längre några kulturavvikare som intresserar sig för astrologi och meditation, det är helt vanligt folk.

Sen har vi standardförklaringen att i det sekulära Sverige så söker människors andliga behov andra vägar än den traditionella religionens. Men i dag talar man inte ens om det som alternativ – när jag pratar med Martin Gansten, docent i religionshistoria, säger han att inom forskningsvärlden ses new age i allmänhet bara som en del i den religiösa miljön. 

Det är inte längre några kulturavvikare som intresserar sig för astrologi och meditation, det är helt vanligt folk. För de som är unga i dag, och knappt har upplevt en helstängd långfredag, är inte astrologi något apart utan bara ett sätt av många att odla sin andlighet.

Dessutom erbjuder astrologin en individcentrering som passar väl in i vår tid. Anne-Christine Hornborg är professor i religionshistoria och intresserar sig för nyandliga rörelser. Hon påpekar att mycket av det nyandliga kännetecknas av potential, -inre möjligheter, och att vi ofta uppmanas att hitta metoder för att nå vår fulla potential, vilket också kan tillämpas på astrologin.

Vi lever också i vad Hornborg kallar ett risksamhälle, där man ständigt ställs inför val som riskerar bli fel – i stora frågor, som val av partner och jobb, men också i små, som när man ska slå till på en ny bil. Då kan astrologin helt enkelt ha en ångestdämpande effekt.

I dag betonas det evidensbaserade, och inget är värre än att vara faktaresistent.

Intresset för astrologi är förstås inte nytt; de senaste decennierna har horoskopen varit självklara inslag i tidningsspalterna. De hade en storhetstid under 60- och 70-talen, i spåren av hippierörelsen och 68-revolten. Då liksom nu var det politiska klimatet polariserat, debatten svartvit, med litet utrymme för nyanser. I dag betonas det evidensbaserade, och inget är värre än att vara faktaresistent.

Jonna Bornemark, aktuell med ”Det omätbaras renässans”.

Men även om de flesta är överens om att broar ska byggas och sjukdomar botas med beprövade metoder byggda på forskning, så har inte vetenskapen svar på allt. Jonna Bornemark skriver i sin aktuella bok Det omätbaras renässans (Volante) inte om astrologi men däremot om magins plats i vår tillvaro. Hon konstaterar att sekulariseringen visat att människan förvisso inte behöver de ramar för livet de stora religionerna erbjuder – men däremot tror hon att vi inte kan leva utan ”en relation till icke-vetandets horisonter”.

Grundtesen i Bornemarks bok är att vi i det moderna samhället håller på att mäta och kvantifiera oss till stressdödens rand, samtidigt som vi trängt undan och nedvärderat allt icke-mätbart. Inte minst kvinnor i omsorgsyrken pressas hårt, vilket syns i Försäkringskassans statistik över stressrelaterade sjukskrivningar. Bornemark ser ett system som de anställda inte kan påverka, det enda de kan göra är att försöka förändra sitt eget sätt att förhålla sig till det. Som att gå en kurs i mindfulness.

Anne-Christine Hornborg är inne på samma sak. Det går inte att trösta ett barn eller duscha en gammal på ett mer effektivt sätt, det tar den tid det tar. Men det man kan göra i dag, påpekade hon, är att kliva ur systemet och kapitalisera på detta traditionellt kvinnliga arbete, att hantera kroppar och nära relationer – lära sig ayurvedisk massage eller astrologi.

Hon är därmed inne på en stor skillnad mellan astrologin på 70-talet och astrologin i dag. Då kom den som en del av ungdomsrevolten, den ville göra upp med gamla system och strukturer, inte minst patriarkatet – den ville ha en new age. I dag tycks den verka mer inom det rådande systemet. Med Anne-Christine Hornborgs ord har den gått ifrån att vara en motkultur till att bli en medkultur.

Hon skriver också att det inte är new age hon ägnar sig åt, hon vill kalla det now age.

Brittiska Ruby Warrington var tidigare moderedaktör på The Sunday Times innan hon sadlade om och bejakade det som intresserade henne mest – nyandlighet. I boken Material girl in a mystical world (Thorsons, 2017) kombinerar hon utläggningar om den inre gudinnan och lättnaden när hennes menstruationscykel äntligen började följa månens faser, med tips på mode och bra hudkrämer. 

Hon skriver också att det inte är new age hon ägnar sig åt, hon vill kalla det now age. Hennes strävan är inte att välta något över ända – now age handlar om att hitta fram till ditt eget ”fabulously mystical way”, nå din fulla potential.

I Sverige har vi medieentreprenörerna Hannah Widell och Amanda Schulman som i sin podd obesvärat pratar om så väl astrologi som besök hos spådamer (eller som när de i ett avsnitt i förbigående nämnde att de hade pratat med sin farmor – som då hade varit avliden i två år). För några veckor arrangerade de en kräftskiva för kvinnliga influencers i Stockholm, och förutom skaldjur fanns även en astrolog och en spådam på plats.

Susan Miller, 62, porträtterades för en dryg månad sen i The New York Times söndagsdel, en verklig prestigeplats. Miller är den engelskspråkiga astrologivärldens nätgigant, på astrologyzone.com skriver hon varje månad långa, djärvt detaljerade förutsägelser – mer om karriär och pengar än om kärlek och relationer.

Att astrologin inte bara är hänvisad till rökelsefyllda källarlokaler utan också finns i mer glamorösa – och penningstinna – miljöer kan förstås ses som ett utslag av att den nu ingår i vad Anne-Christine Hornborg kallar en medkultur. Den hotar inga rådande system.

Men man kan också se det som att när kvinnor tjänar -egna pengar kan de be de män – för oftast är det män – som säger att de ägnar sig åt trams att dra åt skogen. Även om det inte var detta man såg framför sig på 70-talet så kan man ändå säga att vi nu lever i en ny tid.

Publicerad:
ARTIKELN HANDLAR OM

Astrologi

New age

Religion

Netflix