ÅSIKT

Linderborg: Fel av SVT att ta avstånd från Åkessons uttalande

KULTUR

Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.

Jag har ätit middag med Eva Landahl två gånger, för flera år sedan, och borde därför inte skriva den här texten. Jag gör det ändå.

Jag tycker det var fel av SVT att ta avstånd från Jimmie Åkessons uttalande om jobb och invandrare. Det var en debatt som hade till uppgift att upplysa tittarna om vad som står på spel den 9 september. Han fick inte stå oemotsagd. Han fick inte ens tala till punkt innan han blev avbruten av den mer humanistiskt sinnade delen av borgerligheten. 

Det är ändå inte svårt att förstå att SVT gjorde som de gjorde. Producenter, programledare och partiledare har en extrem arbetsbörda nu, alla är stressade och agerar i en pressad situation. Som utomstående har man som privilegium att tvärsäkert säga hur SVT borde ha gjort istället, men demokratiparagrafen är svårtolkad. Innebörden av ”alla människors lika värde” är synnerligen rörlig materia. 

Efter Expressens avslöjanden att Eva Landahl två gånger på Twitter har ”gillat” SD-kritik, plockas hon bort som producent för valvakan. Det var ett helt korrekt beslut, men händelsen borde vara ett uppvaknande för alla journalister. Eva Landahl har nämligen ett magert brottsregister jämför med många kollegor. 

Journalister inom public service, inte minst radions utrikeskorrespondenter, har i åratal vräkt ur politiska litanior på sociala medier. De tar ställning, driver frågor och delar texter på ett sätt som på allvar undergräver trovärdigheten. 

Samma sak kan sägas om journalister på alla mediehus. 

Det är helt obegripligt att journalister tror att läsarna, lyssnarna och tittarna ska kunna göra åtskillnad på vad de tycker privat och vad de gör professionellt. Vi måste också dra upp en glasklar linje mellan de som har till uppgift att formulera åsikter, som kultur- och ledarskribenter, och andra.

Journalistiken lever under två hot. Ett är från högerpopulister som ser medierna som sin fiende och inte så sällan har rätt i det. Det andra är från journalister som bygger sina varumärken på sociala medier. 

När SD har 20 procent av väljarna i ryggen får vi i medierna ett akut behov av en kollektiv uppstädning. Särskilt public service, eftersom SD inte är ensamma om sin kritik. Många Moderater vill ju också gärna karva i den verksamheten. 

ARTIKELN HANDLAR OM