ÅSIKT

Staplade klichéer från Amazons lager

Göran Sommardal ser Beautiful boy – långt ifrån en stark film

Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.
Filmen ”Beautiful boy” rider på utslitna käpphästar, skriver Göran Sommardal.

avGöran Sommardal

KULTUR

”Beautiful boy(premiär 11 jan) är en så kallad stark film, angeläget ämne, sannolikt många engagerade åskådare. Men även om just denna based-on-a-true-story rotar sig obemärkt i den välbärgade medelklassen, så tillhör ju de flesta drogberoende trots allt det andra gänget, det farliga och obehagliga. Hemlösa, medellösa, laglösa, tygellösa. Utan varje tänkbar hemvist i Beautiful boy.

”Starka filmer” är, i mina ögon, bara undantagsvis starka filmer. Och Beautiful boy är inget undantag. Den är en svag film.

Den här rider flitigt på fem rätt utslitna käpphästar.


1. Hur kunde det bli så här, trots att vi som älskade varann så mycket: ”Everything … everything!”

2. Pappan skriker, antingen åt vackra pojken eller åt schyssta fast frånvarande mamman, trots att vi i publiken vet (och känner!) att han bara är så upprörd över det hemska som hänt och som gör att han är från sina (fina) sinnen. Och vi förlåter honom.

3. När det är dags att vara riktigt upprörd: pappan hyperventilerar, mamman hyperventilerar, vackra gossen hyperventilerar, till och med styvmorsan hyperventilerar. Grundkurs för medicinare.

4. Underbara småsyskon längtar efter snällaste storehalvbror, som kommer tillbaka och påminner dem om hur underbar han är genom att hoppa och kasta dem i strålarna från vattenspridaren.

5. Inte minst: en gulleplutts allra oemotståndligaste nuna.


Att regissör och producent till 100 procent har underkastat sig upphovsmännens intentioner (far och son, David och Nic Sheff) innebär ju att varje tråd in till det svåra, spännande, gestaltningsvärda i detta drama är avklippt.

Det där hålet, till exempel, som skapar suget – var kommer det ifrån? Ingenting av den erfarenheten finns berättad, återgiven. Och det viktigaste i skildringen av varje form av missbruk borde väl vara varför?

Hur gick det till?

Bara den gamla vanliga amerikanska medelklassdängan: Du som är så begåvad, kan skriva, kommit in på sex college, hur kan du vilja skjuta crystal meth? Gå tillbaka till ditt ursprungliga geniala medelklassintellekt!

Ju mer jag tittar desto mer hör jag klichéerna klinga. Och de klingar fint. Allt är välgjort, känslo­tablå följer på känslotablå i gammal ord ordning.


Jag väntade mig nästan – och det är ju Amazon studios som producerat filmen och som säljer Sheffarnas böcker – att eftertexterna skulle avslutas med: Allting ni har sett här i filmen – kläder, inredningsdetaljer, trädgårdsmöbler med mera, plus böcker om liknande öden – finns att beställa på amazon.com.

Är det framtidsplatsen för starka filmer?

Är jag för cynisk? Kanske för att ingen annan är det.

ARTIKELN HANDLAR OM

Film

Amazon