ÅSIKT

Största skamfläcken

Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.
KULTUR

Petter Larsson om Egyptensvenskarna

Foto: Mohammed Al Zery och Ahmed Agiza

Den svenska statens insatser under kriget mot terrorismen är bland det minst smickrande sedan Andra världskrigets ­eftergifter. Frysningen av somalia­svenskarnas tillgångar. Undfallenheten inför upptakten till Irakkriget. Vapenexporten till USA och Storbritannien, som ökade kraftigt mitt under brinnande anfallskrig. Mass­utvisningarna av flyktingar från Irak och Afghanistan.

Men kanske är den största skamfläcken när regeringen överlämnade Mohammed Al Zery och Ahmed Agiza till CIA och den egyptiska säkerhetstjänsten på Bromma flygplats den 18 december 2001.

Onsdagens Uppdrag Granskning gav några ytterligare detaljer: om hur uppgifterna om ­tortyr sekretessbelagts, att ­Mubarak ska ha tackat den svenska regeringen och att det bör ha varit chefen för säkerhetstjänsten själv, Omar Suleiman, som lovade att inte tortera eller döda just de här fångarna. Inga stora avslöjanden, alltså, utan mödosamt framgrävda pusselbitar, eftersom regeringen, UD och Säpo fortfarande hemlighåller så mycket som möjligt. Däremot en grym berättelse om de elchocker, den misshandel, de plågsamma ställningar och de månader i isolering som den svenska regeringen utsatt de två männen för. Nej, regeringen Persson höll inte i tortyrinstrumenten, sådant gör vi ju inte i Sverige, men den kunde lika gärna ha gjort det.

Alliansregeringen har fortfarande en möjlighet att räknas till de mer civiliserade. Då krävs att man – även till priset av att göra sig ovän med CIA – häver sekretessen och låter de båda männen få veta på vilka grunder de ännu i dag är ett hot mot rikets säkerhet.

De har, i tio års tid och i strid med grundläggande rättsprinciper, inte ens fått veta vad de anklagas för, än mindre försvara sig. Men man bör också ­erkänna Sveriges ansvar för den egyptiska fångenskapen, inte bara, som man gjort, för övergreppen på Bromma.

Att man i stället mörklägger skandalen så gott man kan ­visar bara att våra styrande – oavsett politisk färg – fortfarande sprattlar i Washingtons trådar.

Petter Larsson