ÅSIKT

”Jag åtalas för att tystas”

Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.
KULTUR

Tigran Feiler möter terrorstämplade svensken i Colombias ökända fängelse

1 av 4
Den terroråtalade svensken Joaquín Pérez Becerra har suttit fängslad i Colombia i ett år. Foto: AP

Den svenske medborgaren Joaquín Pérez Becerra förs in i den klaustrofobiska rättssalen i centrala Bogotá av två tungt beväpnade fångvaktare i blå uniformer. På sig har han en svart Haglöfs-fleecetröja och i handen ett blått anteckningsblock från Sveriges ordförandeår i EU 2009. Utan några större rubriker i svenska medier inleddes i måndags rättegången mot Pérez Becerra i Colombia. Han anklagas för medhjälp till terrorbrott och medlemskap i gerillaorganisationen Farc men hävdar själv att han är en oberoende journalist – en obekväm röst som den colombianska staten vill tysta.

Tjugo minuters taxiresa från Bogotás centrum ligger det ökända högsäkerhetsfängelset La Picota. I fängelset som har kapacitet för 2 000 personer sitter enligt de senaste uppgifterna 9 028 fångar.

– Solen når oss aldrig och det är alltid kallt. Många blir sjuka och vården är undermålig. Jag har suttit här i ett år nu och det verkar som att de kan trolla fram nya anklagelser när de vill. Det finns ingen rättssäkerhet i Colombia, säger Pérez Becerra.

Historien om Pérez Becerra börjar i 1980-talets Colombia. Som ett led i fredsprocessen mellan regeringen och Farc bildas vänsterkoallitionen Unión Patriótica. Men det som var tänkt att öppna upp det politiska systemet slutar i tragedi. En ohelig allians av militärer, storgodsägare, knarkbaroner och högerextrema paramilitärer ser Unión Patriótica som ett hot och iscensätter ett blodbad som kommer att sluta med över 3 000 mördade partimedlemmar. Pérez Becerra är lokalpolitiker för Unión Patriótica i sydvästra Colombia när han 1993 flyr landet och söker politisk asyl i Sverige.

– Jag hade haft sju ton jord över mig om jag hade stannat kvar i Colombia, säger han.

I Sverige får Pérez Becerra jobb inom vården och går kurser på folkhögskola. Samtidigt fortsätter han sitt politiska engagemang i exilcolombianska organisationer.

– Sverige var ett land som välkomnade mitt sätt att tänka och tycka. Jag behövde aldrig känna mig rädd när jag ägnade mig åt radio, hemsidor och politiskt arbete.

1996 är han med och grundar nyhetsbyrån Anncol som ger en helt annan bild av konflikten i Colombia än den som dominerar det colombiansk medielandskapet. På hemsidan samsas kommunikéer från gerillan med uttalanden från Colombias sociala rörelser och artiklar från kommersiell media. Anncol retar gallfeber på den colombianska regeringen som utmålar nyhetsbyrån som Farcs främsta propagandaredskap. I december 2007 lovar den dåvarande presidenten Alvaro Uribe att fängsla personerna bakom Anncol, oavsett om de befinner sig i Colombia eller Europa. Retoriken från Colombia skruvas upp till den grad att exil­colombianerna bakom Anncol i januari 2010 ber den svenska regeringen om skydd.

21 april 2011, knappt tjugo år efter att han fått politisk asyl i Sverige, grips Pérez Becerra på flygplatsen i Venezuelas huvudstad Caracas och utlämnas 72 timmar senare till Colombia – trots att han sedan år 2000 endast är svensk medborgare. Utlämningen är en försoningsgest från Venezuelas president Hugo Chávez som vill förbättra grannrelationerna med Colombia. Chávez försvarar sitt agerande med att Pérez Becerra står med på Interpols röda lista men ingen har lyckats förklara hur han då kan passera säkerhetskontrollerna i både Stockholm och Frankfurt utan problem. Mycket tyder på att Colombias president Juan Manuel Santos ringer till Chávez och ber om hjälp när Pérez Becerra redan sitter på planet från Frankfurt.

Pérez Becerras advokat kommer till rättegången i en stadsjeep med polariserade rutor. Han har livvakt och lever under dödshot sedan många år. I en kabinväska som väger tio kilo ligger anklagelserna; det är en spretig samling uppgifter om Pérez Becerra, Anncol och Farc som sägs komma från döda gerillaledares datorer, informanter och underrättelsearbete. Delar av bevismaterialet som kommer från en död gerillaledares datorer har tidigare ogiltigförklarats av Colombias högsta domstol eftersom det inte hanterats på ett korrekt sätt. Dessutom kunde mejlens autenticitet inte bekräftas eftersom de var Word-dokument som saknade information om avsändare och mottagare.

– Det här är en politisk process som drivs från presidentpalatset, därför kommer det aldrig bli jämlika styrkeförhållanden i rättegången, säger advokaten.

I Europa ska Pérez Becerra enligt åklagaren ha upprättat kontakter med politiska partier, fackföreningar och terroristorganisationer för gerillans räkning. Pérez Becerra själv tror att den colombianska staten vill stänga Anncol eftersom de har visat hur statsapparaten samarbetat med paramilitära grupper och knarkkarteller. Han ser rättsprocessen som ett angrepp på press- och yttrandefrihet med syfte att skrämma andra alternativa medier till tystnad.

– Den colombianska regeringen är rädd för den internationella opinionen. Det är deras ömmaste punkt.

Colombianska myndigheter har länge haft ögonen på exilcolombianska gruppers politiska arbete. 27 juli 2005 skriver Dick Emanuelsson på Aftonbladet Kultur om hur ambassadpersonal ombord på det colombianska militärfartyget Gloria fotograferar demonstranter på kajen i Stockholm. Mannen med kameran visar sig vara Ernesto Yamhure som efter sin tid på ambassaden i Stockholm ägnar sig åt att skriva kolumner i colombianska medier där Sverige beskrivs som ett Farc-näste. I augusti 2011 avslöjar tidskriften Semana att Yamhure haft en direktkanal till den paramilitära ledaren Carlos Castaño vars högerextrema dödsskvadroner mördade tiotusentals colombianer under 1980-, 1990- och 2000-talen.

De colombianska myndigheterna är inte ensamma om att kartlägga den politiska verksamheten bland exilgrupper på svensk mark. Vilka rättigheter har politiska flyktingar och vilka skyldigheter har svenska myndigheter när de utlämnas till det land de en gång flytt ifrån? Samtidigt lever vi i en tid när etablerade medier förlitar sig allt mer på information som produceras av bloggare, medborgarjournalister och Youtube-aktivister i sin bevakning av världens konflikthärdar. Hur garanterar vi press- och yttrandefrihet för kommunikatörer som saknar starka yrkesnätverk och stöd från namnkunniga kollegor?

Trots försvarets protester om att tidsfristen löpt ut godkänner domaren åklagarsidans sent inkomna bevismaterial mot Pérez Becerra. Frågan om även nya vittnen ska tillåtas delegeras till en högre instans.

– Nu kommer det att ta minst två månader innan processen kommer igång igen, säger advokaten.

Klockan är halv fem när Joaquín Pérez Becerra förs ut av vakterna och sätts på fångtransporten tillbaka till La Picota.

Tigran Feiler

Tigran Feiler är frilansjournalist och forskar om medier i konfliktens Colombia.