ÅSIKT

Se upp för Klitty i sommar!

Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.
KULTUR

CAMILLA HAMMARSTRÖM om en hänsynslös hjältinna

Under loja dagar i hängmattor och på bryggor slukas nu en ansenlig mängd deckare. Läsarna kan låta sig underhållas med gott samvete, för det rör många gånger om hyfsat skrivna samhällskritiska historier med lagom mycket socialt patos. Förlagens kassakistor klirrar. Det är väl bara tråkmånsar och nogräknad kulturelit som kan vara kritiska till genrens explosionsartade framgångar. Eller?

Författaren, med den paranta pseudonymen Anastasia Wahl - moder till Vertigo förlags Klitty-deckare (Den vidrige, 2002 och Akta dig för dvärgen, Klitty!, 2003) säger sig dock ha tröttnat på de svenska samförståndsdeckarna. Hennes hjältinna, den begåvade, harmynta skjutjärnsreportern Klitty Andersson är allt annat än politiskt korrekt. Sexhäxa och masturbationsängel, med slidmuskler så vältränade att de kan strypa en oxe eller skänka himmelsk njutning åt dem som kommer i hennes väg, motsvarar hon den sexuella mytologins högsta drömmar och värsta farhågor om kvinnokönet. Då hennes underliv är begåvat med en jätteklitoris kan hon vara både fallisk och mottagande, både lik och olik mannen. Kanske är hon rentav hermafrodit.

Klitty-deckarna är en drift med deckar- och porrgenren, samt inte minst ett angrepp på en alltmer kommersialiserad och likriktad bokmarknad. Men också på en samtida litteratursyn, representerad av till exempel den välmenande Läsrörelsen, som premierar det goda och uppbyggliga på bekostnad av det trolösa och vilda.

Tillsammans med sina kumpaner, de finska arbetarsystrarna Muttander, anarkistflickan Elena och den före detta hotellstäderskan Lina gör Klitty upp räkningen med diverse manlig maktelit. Inte så mycket för att förändra världen som för att bevaka sina egna intressen: rätten till ett fritt liv med mycket sex! Det här gänget av anarkistiska, kåta och våldsbenägna kvinnor kan med lite välvilja tolkas ur ett feministiskt perspektiv. Men det är tveksamt om man på så vis kan avlocka böckerna ett mer uppbyggligt berättigande. Nej, Klitty-gänget består av fantasifigurer i vilka en mängd föreställningar och ideal sammanstrålar och bryts sönder. Här samsas en stark och sprudlande kvinnlig sexualitet med porrindustrins drömbild av en ständigt kåt huldra som är med på allt. Och det är ju den samtida kvinnlighetens sexuella dilemma: behovet av sexuellt förverkligande som både sporras och hämmas av förväntningen på maximal njutning och frigjordhet.

Likt ett slags kvinnliga James Bond-figurer huserar hjältinnorna i en högteknologiskt utrustad lägenhet som ligger insprängd i ett av huvudstadens bergrum. Varje möte med omvärlden resulterar i vällustiga och perversa orgier eller i våldsamma scener där malträterade kroppars innanmäten skvätter över väggar och tak. Det lättsamma tonfallet förstärker det bisarra i händelseförloppet. Det är monstruöst och groteskt fantasteri som, om man har det rätta kynnet, lockar fram många skratt hos läsaren. Själv skrattar jag och njuter av det pigga språket, men mår också illa av de långdragna våldscenerna. Det är som med filmen Pulp Fiction - man skäms över sitt eget skratt. Och det är nog lite av poängen. Det är i de ambivalenta känslorna som mitt ansvar som läsare blir påtagligt.

Klitty-böckerna har rotkontakt med århundradens parodiska och skabrösa berättartekniker. Folksagor, mysteriespel, alkemi, François Rabelais, Bröderna Grimm, Louis-Ferdinand Céline och William Burroughs. Det nya är att det är kvinnliga figurer som utgör berättelsernas nav. Under läsningen slår det mig hur ovanligt det är att möta riktigt groteska kvinnliga litterära gestalter. Det är med kvinnan som med Den gode Vilden - den som saknar makt blir idealiserad, förutsätts vara en god förebild för sin grupp. Att man blir så illa berörd av Klittys hänsynslöshet och brutalitet är själva vitsen med de här historierna. De petar i ett sår.

Den främsta litterära förebilden för Klitty-böckerna är nog ändå Rabelais. Om man läser med Michail Bachtins ögon, så är Rabelais texter en uppgörelse med den medeltida religiösa ideologins idealistiska och förljugna hierarkier. Genom att förbinda döden, könsumgänget, mat, kläder, köksredskap, exkrementer och andra konkreta och för människan högst påtagliga ting och erfarenheter, med fysiologi, vetenskaplig noggrannhet, fantastiska och groteska analogier mellan människokroppen och världen, närmar han det som religionen skilt åt och skapar en reell plats för människan och hennes kroppslighet i världen.

Jag tror att man kan läsa Klitty-deckarna som ett analogt projekt i vår tid. Genom de samband som skapas av den groteska genreblandning sker ett spel med en samtida litteratursyn och kvinnosyn. Skillnaden mellan skräplitteratur och finkultur upphävs, liksom skilsmässan i den sexuella frigörelsens bakrus mellan pornografi och erotik. Föreställningen om den rena kvinnokroppen ifrågasätts. Smutsen ingår förbund med kroppen och texten. Det är på en gång plågsamt och befriande.

Camilla Hammarström