ÅSIKT

Seg som gräset

Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.
KULTUR

William Kennedys genombrottsbok Järngräs (1984, övers. Caj Lundgren) har fått titeln efter ett högt gräs med lång, rak stjälk och djupt purpurblå blommor som växer i fuktig, fet jord från New York och söderut till Georgia. Namnet anspelar på stjälkens hårdhet, och romanens huvudperson Francis Phealan framstår just som ett sådant obrytbart väsen. En luffare som återvänder till Albany 1938 för att avge en röst på demokratiska partiet för folk som dödförklarats. Fem dollar per skalle ger det honom, han röstar 21 gånger. Han är en man som slarvat med sitt liv, som tömt skammens och förödmjukelsen kalk i botten, men likt järngräset bryts han inte ned. Han har sin värdighet kvar och under påhugget som dödgrävare stiger det förflutna upp likt spöken och han ställs inför sitt förflutna. En höjdarroman.

Gunder Andersson