ÅSIKT

En man som skrämmer

Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.
KULTUR

■ ■Få gör liberalerna så nervösa som Venezuelas folkvalde president Hugo Chávez. I söndagens Expressen beklagar ledarredaktionen att den nya författningen tillåter att ”vänsterdiktatorn” Chávez väljs om ”i all oändlighet” (19 aug).

Men i så fall är Sverige också en diktatur, eftersom Reinfeldt kan sitta på livstid om han väljs tillräckligt ofta.

Jo, ibland kan demokratin verka skrämmande.

Venezuela saknar ”maktdelning” konstaterar liberalerna - riksbanken kontrolleras av de folkvalda! De vill att det ska vara som i Sverige, där ett gäng ”experter” styr penningpolitiken. Bakom det slafsiga talet om maktdelning - i Venezuela och världen över - döljer sig drömmen om institutioner med pålitligt borgerliga tjänstemän som styr utvecklingen bortom medborgarnas inflytande.

Det andra liberala exemplet på Chávez diktatorsfasoner är att regeringen inte beviljat en privat tv-kanal fortsatt sändningstillstånd, en kanal som var inblandad i kuppen för några år sedan. Retoriken brukar göra gällande att det inte finns några fria medier i Venezuela. I själva verket är samtliga tv-kanaler där privata - och de hatar presidenten - utom en försvinnande liten statlig kanal, där Chávez showar i ett dödligt tråkigt program med tittarsiffror som inte motsvarar den uppskattning han annars åtnjuter.

■ ■Kuppen mot Chávez 2002 applåderades av de svenska liberalerna. Perioden före Chávez var det en korrupt oligarki som hade makten. Ingen liberal ledarskribent opponerade sig mot det styret. Följdriktigt kallar nu Expressen Venezuela för ”en lektion i diktatur”. Men till skillnad från andra på den amerikanska kontinenten har landets president varken gjort sig skyldig till anfallskrig eller ockupation med hundratusentals döda. Inte heller har han upprättat tortyrläger för politiska fångar på Guantánamo. Och det råder inga oklarheter kring hans förkrossande valsegrar.

Man ska inte överdriva radikalismen hos Chávez, och man behöver inte stödja hans förändringar av författningen, men med sitt - ännu - populära vänsteralternativ utgör han det goda exemplets hot. Även i andra delar av världen vill människor ha en politik som gagnar de breda folklagren. Det är bara därför en man på andra sidan Atlanten ger svenska liberaler sådan ångest.